Vinsveparmiddag: Rensa i vinkällaren

I väntan på ett inlägg om Chablis, jag ska prova en 1er Cru innan det publiceras. kommer här en sammanställning av  en vinsveparmiddag

Vinsveparmiddagar kan antingen innebära att som i höstas ha ett tema, pinot noir, eller så är det dags att skapa lite luckor i förvaringshålen. Fredagen den 25/2 var det således åter dags att sammankalla hjälp för att göra ett smärre uttag ur vinkällaren. När kvällen var över kunde vi räkna ihop att det gått åt nio flaskor på sex personer, bra jobbat! Hålen som uppstod i källaren täpptes dock relativt kvickt igen i samband med Systembolagets nyhetssläpp den 1:a mars.

Som inledning och för att komma igång korkade vi upp Gosset Grand Millésime Brut 1999 (SB #82190). Den uppvisade allt man kan önska av en bra, lagrad champagne. En gyllengul färg och små bubblor. Doften var mogen med viss brödighet och gula frukter. Smaken var utvecklad med inslag av röda äpplen, aprikos och viss mineral. Känslan var som en mousse på tungan snarare än bubblande.

Inledningsdricka.

Väl till bords och först till laxtartar och sedan till jordärtskockssoppan dracks Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Kabinett 2007 (Tyskland, Mosel) och Kartäuserhof Riesling Smaragd Achleiten 2006 från producenten Stierschneider (Österrike, Wachau). Schaefer har i både smak och doft börjat gå från ett ungt moselvin till ett mer moget. Det har fortfarande sin friskhet kvar, men de gröna äpplena har fått börja ge vika åt mer honung och persika. Halvtorrt och friskt, bara det är ordentligt kylt. Österrikaren var heltorr och stram och hade inte samma fruktighet som Schaefer. Mera inslag av lime än typiska rieslingdrag.

Duellanterna i första ronden

Willi eller är det biskopen av Bingen?

Som ett mellanstick innan varmrätt drog jag fram ett västtyskt(!) vin Staatsweingüter Eltville Steinberger Riesling 1989 (Tyskland, Rheingau). Gyllengult till färgen och med en omisskänlig doft av lagrad riesling, jag brukar säga att det doftar skördetröska, var det spännande vad det skulle smaka. Här blev det tyvärr en besvikelse, smaken hade en känsla av trötthet. Som en sauternes men utan sötman, som en deltagare uttryckte det. Smaken tog sig förvisso efter någon timme, så nästa gång ska vinet luftas ordentligt!

En etikett man minns.

Över till varmrätten, biff med ugnsstekta rotfrukter, smörslungad paprika och haricotes vertes samt rödvinssås. Till detta hade vi en trio att ta oss an. I åldersordning var det Annie's Lane Copper Trail Shiraz 2001 (Australien, Clare Valley), Viña Ventisquero Pangea Apalta Vineyard Syrah 2007 (Chile, Colchagua Valley, SB #94845) och Château de Valois 2006 (Frankrike, Bordeaux, Pomerol).

Australiensaren var helt utvecklad och vi mötte en stor, kryddig doft. Smaken var likaså helt utvecklad och stor och fruktig med inslag av plommon och svarta vinbär.
Chilenaren är betydligt yngre än australiensaren, något som märks i att den inte är lika utvecklad i doft och smak. Den är kryddig, stram och har inslag av plommon, björnbär och rostat fat. Den är mer lik ett rhônevin än Annie's Lane. Med lagring kommer den att växa, så in i källaren med några flaskor i sådär fem år. Bordeauxvinet har lagrats klart. Smak och doft innehåller drag av rostat fat, mörka bär, kaffe och choklad. Årgång 2006 finns inte kvar på bolaget, men 2007:an finns och är i mina ögon prisvärt för sina 249:- (SB #3843) om det hålle samma kvalitet som 2006.an.

Vinsveparmiddag: Tema Pinot Noir

Julen är över och det finns en stund att skriva lite på vinsveparbloggen. Nedan lite ord från en tillställning veckan innan jul.

En vinsveparmiddag innebär en större mängd olika viner att prova. Syftet kan vara ett tema, eller helt enkelt att det behövs göras plats i vinkällaren. Tillställningen den 17/12, innebar det förra, med tema Pinot Noir. Idén väcktes tidigare under hösten av min vän Lars, och efter lite planering blev det så av. Med hjälp av våra vänner Lars och Emma, Anders och Kristina gick vi lös på mat och dryck. Provningen genomfördes halvblint, det vill säga att vi visste vilka varor som fanns, men inte i vilket glas.

Först ut var två champagner, André Clouet Grande Réserve NV (SB #7686) och Mailly Grand Cru Blanc de Noirs NV (SB #77212). Båda dessa är så kallade Blanc de Noirs, vilket innebär att de är gjorda på enbart Pinot Noir.

Samtliga hade tidigare druckit André Clouet och uppskattat den och dess rostade brödiga ton och lätt bittra grapefruktavslutning. Mailly visade inte upp samma brödighet och hade en något syrligare, större och friskare ton och gick segrande ur det första delmomentet.

När maten kom till, först blinier med klassiska tillbehör och sedan en fransk blomkålssoppa, fortsatte Mailly att imponera. En ny favorit hos deltagarna!

Så över till de röda vinerna:
- Marquis D'Angerville Volnay Champans 2004, Bourgogne, Frankrike
- Bergström Winery De Lancellotti Vineyard Pinot Noir 2007 Oregon, USA
- Saint Clair Pinot Noir 2009, Marlborough, Nya Zeeland (SB #16015)

Förutom druvan har dessa det gemensamt att de är i samma fas av sin mognadskurva. De är drickbara nu och kan ligga några år till. De två första, och som finns på bilden, är i 500-kronorsklassen för en flaska, medan Saint Clair kostar 99 kronor på systemet.

Jag tycker det är kul att då och då i provningar smyga in en udda fågel. Det skulle kunna vara att stoppa in ett vin med annan druva, eller som här i en helt annan prisklass. Detta för att testa sig själv om det går att urskilja skillnader mellan viner i olika kostnadsnivåer.

Kort sammanfattas vinerna nedan:

- Marquis D'Angerville var fullt utvecklad både i doft och smak. Kryddigt och de lite mörkare tonerna från en lagrad bourgogne märks tydligt. Tanninerna är nästan helt borta, de finns där och piggar upp. Det finns inslag av kaffe, viss rökighet och jord (kanske inte så smickrande ...). Eftersmaken ligger kvar länge och vinet står sig hela kvällen favoriten bland de röda.

- Bergström var till doften lika utvecklad som Marquis, men var i smaken inte lika utvecklad. Helt klart ska denna lagras några år till. Under kvällens lopp utvecklades smaken, men kom förstås inte i fatt bourgognen. 

- Saint Clair uppvisade en helt annan färg och friskhet än de andra två röda. Här finns kännetecknen på en ung Pinot Noir: kryddighet, bärighet, jordgubbar och en lätt, frisk smak. Vinet är välgjort och balanserat och är en prisvärd PN.

Maten till detta var ugnsstekt ankbröst, marsalasås, risotto och puy-linser.

Givetvis väcks tanken att ordna en till provning med tema Pinot Noir och då ta med riktigt bra, lagrad Pinot Noir från Nya Zeeland och Sydamerika. Att det ständigt finns nya saker att upptcäka och att lära sig inom vinets värld är något jag finner är en stor tjusning med hobbyn!

Så över till dessert. Här fick vi lämna temat för att istället gå över på en duell mellan två giganter, sauternes mot portvin. De två som fick drabba samman till suffléglass cointreau med apelsinchips och chokladsås var Castelnau de Suduiraut 2007 (SB #3690) och Graham's LBV 2005 (SB #8000). 

Suduiraut kom med sin smak av fat, honoug och aprikos att passa perfekt till efterrätten. Inslaget av dill som kan finnas hos sauternes fanns inte alls med i smakbilden. Det skulle vara intressant att lägga några flaskor på lagring för att upptäcka hur det utvecklas. Även om det är fullt drickbart idag, har det potential att utvecklas. 

Graham's å sin sida var helt utvecklad och visade upp örtiga toner i en söt smak med plommon och choklad. Noterbart är att portvinet inte alls passade för efterrätten! Det passade helt enkelt inte ihop med apelsinen. Bara för att ett vin kallas dessertvin passar det inte till alla desserter.

Ännu en kväll i Vinsveparnas tecken var till ända.