onsdag 16 februari 2011

Vin(n)arkväll med Dr. Loosen

Häromveckan var jag på en winemakers dinner med Ernst Loosen. Det innebär att vinmakaren deltar, presenterar vinerna och lite allmänt om sitt vinhus. (Samt anekdoter) Dessutom ger det möjliget att fråga om det ena och det andra. Vinerna i det här inlägget är enbart från Dr Loosen, men jag lovar att återkomma med andra!

Det går att skriva hur mycket som helst om Mosel, men jag har gett mig på ett kondensat nedan samt kort om de viner som dracks under middagen. Moselvinerna är som regel friska och fräscha i sin ungdom och blir täta men har kvar sin höga syra när de lagrats 10-20 år. Dessutom är de inte så alkoholstarka, runt 8%.

Kort och gott, har du inte druckit bra Moselvin tidigare är det dags nu och har du druckit det är det dags att göra det igen!

Allmänt om Moselvinerna
Historiskt sett är Mosel ett av världens äldsta vinodlingsområden. Fynd har visat att romarna tog med sig vin och började odla i Moseldalen. Staden Trier, i Mosels södra ände, var den största romerska staden norr om Alperna. Ett tag var romarna så framgångsrika med sin vinframställning i Mosel att kejsaren förbjöd dem att skicka det till Rom. Det var helt enkelt bättre än det som gick att framställa hemma i Italien.

Runt förra sekelskiftet stod tvisten om huruvida Mosel- och Rhenvinerna var världens bästa vitvin, eller om det var vita viner från Bourgogne som var världens bästa. Druvorna riesling och chardonnay brukar slåss om att vara bästa vitvinsdruvan. Under den här tiden var det också absolut vanligast att den riesling som dracks var lagrad i 15-20 år. Speciellt britterna hade en förkärlek för detta.  År 1914 kom världspolitiken att förändra vad som skulle anses vara en av de främsta vinerna i världen.

Den kanske största svårigheten med att lagra Mosel, och för den delen andra bra rieslingar från Tyskland är att låta bli att dricka upp dem. Som unga är Moselvinerna friska, lätta och passar att väl kylda drickas bara som de är. Med ålder får de en tätare smak, som är mer åt petroluemhållet, gula frukter och lite oljigare känsla. Dock har de kvar mycket av sin höga syra även efter flera års lagring.



Röd botten = främsta gårdarna
Att det går att odla och framställa så högkvalitativa viner i Mosel beror på sluttningarnas läge, syd och sydväst, och deras branta vinkel mot solen. Det är inte ovanligt med 30-gradiga lutningar och här finns också världens brantaste vinodling, Bremmer Calmont med 68 graders lutning. Jordmånen är skiffer, i ett par olika varianter.

En tysk tradition är att ha riktigt långa namn på sina viner. Namnen är dock synnerligen uttömmande och ger mycket information om vinet och dess ursprung. Vi börjar med de olika kvalitetsklasserna och går sedan vidare med det geografiska ursprunget.

Kvalitetsklasserna
Kvalitetsklasserna kommer ur druvans mognadsgrad vid skördetillfället. Druvorna blir mer och mer mogna under skördetiden stiger med mognad. Alla druvor skördas för hand och skörden tar cirka sex veckor. De vanligaste klasserna är kabinett, spätlese och auslese och dessa druvor skördas i hela klasar. Vecka ett och två är mognadsgraden kabinett, vecka tre och fyra spätlese och de sista två veckorna auslese.

Utöver dessa tre finns det tre till ovanför i mognadsgrad. Dessa druvor väljs ut styckvis.
Beerenauslese: enskilda utvalda druvor som är angripna av botrytis, ofta låg vattenhalt. Morgondimman kommer, vatten in i druvan. Under dagen drivs vattnet ut och druvan torkar, kvar blir en druva med koncentrerad smak. Ofta angripna av botrytis.
Trockenbeerenauslese: enskilda utvalda druvor där så gott som allt vatten gått ur och att de är angripna av botrytis.
Eiswein:  Druvor som plockas under den första frostnatten.

Geografiskt ursprung
Först i vinets namn kommer orten det är från. Ett vin från Erden kallas Erdener, där det sista, er, säger att det är från Erden. Sedan kommer vingården, exempelvis Treppchen. Därefter får vi veta att druvan är riesling (surprise!) och sedan druvans mognadsgrad vid skördetillfället och sist årgången. Ibland hängs det på ett Trocken någonstans för att markera att det är ett torrt vin. Loosen har viss restsötma kvar, de är halvtorra. Annars vanligt att man låter druvsockret helt jäsa ut och därmed blir vinerna torra.

Auslese från 1983
Vinerna på middagen
Som aperitif fick vi Dr L Riesling 2009 (SB #7218)

Till förrätten:
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 1998
Berkasteler Lay Riesling Kabinett 2009 (SB #74656)
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (SB #74103)

Till varmrätten:
Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese 1983
Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2009 *
Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese 2009 *

Till desserten:
Dr L Riesling Bereenausles 2006 *

* lanseras på Systembolaget 1 mars 2011.


Några korta provningsnoteringar
De unga vinerna uppvisade en friskhet med inslag av gula frukter, vingummi och mineraler. Detta varierade mellan de olika vinerna och den kanske mineraligaste var det från Ürziger Würzgarten. De viner som ligger i prisklassen 140:- betraktar jag som lysande för sitt pris.
Intressant är att Auslesen från 1983 fortfarande innehöll en syra, trots sin ålder och att den i övrigt var så tät i smaken.
De äldre vinerna var i en klass för sig vad gäller upplevelse. Kanske inte uppskattas av alla med sin intensiva smak och avsaknad de yngre vinernas friskhet. Som sagt, det svåra med att lagra vinerna är att låta bli att dricka upp innehållet!

Ernst Loosen själv till höger i bild, glad bloggskrivare till vänster.


Auf wiedersehen!
- Olof



Not:
1) Kartan är ett utsnitt från den Kungliga Preussiska Vinhandlarkartan från 1868 gällande det Trierska regeringsområdet. Utsnittet är mellan städerna Bernkastel och Erden.
2) Middagen anordnades av Club VinUnic, hölls på restaurang Esperanto och kostade 795:-


onsdag 9 februari 2011

Return of Rioja

Jag beklagar att det dröjt, men här är ett nytt inlägg! I de senaste inläggen har det varit mycket om teknik och inte så mycket om vinet, dags för ändring på det! Det här inlägget kommer handla om Rioja och tips på några viner för dig som vill ge Rioja en chans.

Säger man Rioja till någon som dricker vin blir det så gott som alltid en reaktion tillbaka, antingen gillande eller ogillande. När försäljningen var på topp i Sverige i mitten av 1990-talet stod vinerna från Rioja för en fjärdedel av all Systembolagets vinförsäljning. Sedan blev det för mycket av vaniljdopade rödvinssafter, om jag ska vara lite elak. Andra områden i Spanien drogs med i framgången och kunderna vände Rioja ryggen till förmån för andra distrikt, till exempel Priorat. Men, säg det onda som inte för något gott med sig. Rioja har fräschat till och förnyat sig och är nu på frammarsch igen.

Om Riojas geografi
Geografiskt ligger Rioja i nordöstra Spanien, med Logroño som största stad. Rioja mäter cirka 100km på bredden och 40km på höjden. Namnet Rioja kommer från floden Ebros biflod, Rio Oja. Klimatmässigt är vintrarna kalla, men man har ett skydd i  Pyrenéerna från kalla nordanvindar. Jordmånen domineras av kalksten. Rioja består av de tre regionerna Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.

Rioja har ett klassificeringssystem i tre steg för sina viner, crianza, reserva och gran reserva. Det som styr är tiden på ekfat och flaska innan vinet släpps till försäljning.
Crianza: ett år på fat, ett år på flaska. Får börja säljas tredje året efter skörd.
Reserva: Minst ett år på fat och två år på flaska.
Gran Reserva: Minst två år på fat och tre år på flaska

Alla goda ting är tre, likaså i Rioja
Tempranillo, Grenache och amerikanska ekfat kan man säga utgör den Riojianska treenigheten. De två första är de vanligaste druvorna och faten är en central del för lagringen och smakutvecklingen.

Först börjar vi med druvan Tempranillo, som anses härstamma från just Rioja. Dess vinstockar anpassar sig enkelt till sin omgivning och är en av världens vanligaste druvor och har många kloner. Enbart i Spanien finns det 552 registrerade kloner av Tempranillo. Som så många andra druvor varierar dess kvalitet med det uttag man gör från vinstocken, ju högre uttag desto sämre kvalitet. Klimatet påverkar på så sätt att ju varmare det är, desto saftigare blir druvan.  Den dillsmak som ibland kan uppträda kommer från druvan, och inte från de amerikanska ekfaten. Tempranillo finns under många lokala namn över större delar av den vinproducerande världen.

Den andra druvan som många tänker på i samband med Rioja är Grenache, eller  Grenache Noir, som är dess fullständiga namn. Även här finns flera varianter på namn. Grenache trivs där det är varmt, magra och väldränerade jordar. Förutom i Rioja ingår druvan i många blandningar i Châteauneuf-du-Pape. Om Tempranillo står för fruktighet, rundhet och är en druva som inte sticker ut så är Grenache druvan du tar med för att ge vinet mer alkohol och smaker som tjära, kaffe och kryddor.

En standardblandning i Rioja består till 70%-80% av Tempranillo, cirka 20% Grenache och resten av druvan Mazuelo eller, mer ovanligt, Graciano.

De amerikanska ekfaten om 225 liter styck kommer in efter jäsningen, som sker på ståltankar. Den för Rioja karakteristiska vaniljsmaken kommer från kombinationen av Tempranillo och den amerikanska eken. Används franska fat får man en mer bordeauxlik smak, mera stram. Ett exempel är Montecillos Viña Monty Gran Reserva, som görs på enbart Tempranillo som sedan lagras på franska ekfat.
Smakskillnaden mellan faten beror dels på att det är olika sorters ek, men också på att eken till de amerikanska faten sågas upp medan den franska huggs till stavar. Ju nyare fatet är, desto mer smak ger det till vinet och efter fem år räknar man med att det mesta smakbidraget är borta.

Tips på viner att prova
Ett av de viner som har hängt med längst på Systembolaget är Montecillo crianza (SB #2643) och har under de senaste året lyfts fram av bland annat Bengt-Göran Kronstam som ett tecken på det nya Rioja.

Conde de Valdemar Gran Reserva 2001 (SB #12601) överraskade mig med att inte vara så fylligt som jag trodde det skulle vara. Mer kryddigt än mustigt och matchade ankbröstet väl.

Marqués de Arienzo Gran Reserva 2001 (SB #6110) var mer fruktigt än ovanstående vin (12601), men fortfarande friskt och fjärran från för några år sedan. För övrigt kan noteras att 2001 var en bra årgång i Rioja.

I Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 (SB #2612) kom det fram mer av vaniljsmaken, fikon och dill. Fortfarande ett gott tecken på Riojas förnyelse, den forna klibbigheten saknades.

Ge Rioja en ny chans!
För min egen del känns proverna ovan lovande inför uppkorkande av de Riojor jag har i källaren. Dessutom är jag sugen på att prova La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997 (SB #7462) och Riojor till avsevärt lägre pris. En annan aspekt är att det är vanligt att man fastnar en period i ett vinområde, lämnar det och sedan inte kommer tillbaka till det. Bara det är ett skäl till att återvända till Rioja!


- Olof