Return of Rioja

Jag beklagar att det dröjt, men här är ett nytt inlägg! I de senaste inläggen har det varit mycket om teknik och inte så mycket om vinet, dags för ändring på det! Det här inlägget kommer handla om Rioja och tips på några viner för dig som vill ge Rioja en chans.

Säger man Rioja till någon som dricker vin blir det så gott som alltid en reaktion tillbaka, antingen gillande eller ogillande. När försäljningen var på topp i Sverige i mitten av 1990-talet stod vinerna från Rioja för en fjärdedel av all Systembolagets vinförsäljning. Sedan blev det för mycket av vaniljdopade rödvinssafter, om jag ska vara lite elak. Andra områden i Spanien drogs med i framgången och kunderna vände Rioja ryggen till förmån för andra distrikt, till exempel Priorat. Men, säg det onda som inte för något gott med sig. Rioja har fräschat till och förnyat sig och är nu på frammarsch igen.

Om Riojas geografi
Geografiskt ligger Rioja i nordöstra Spanien, med Logroño som största stad. Rioja mäter cirka 100km på bredden och 40km på höjden. Namnet Rioja kommer från floden Ebros biflod, Rio Oja. Klimatmässigt är vintrarna kalla, men man har ett skydd i  Pyrenéerna från kalla nordanvindar. Jordmånen domineras av kalksten. Rioja består av de tre regionerna Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.

Rioja har ett klassificeringssystem i tre steg för sina viner, crianza, reserva och gran reserva. Det som styr är tiden på ekfat och flaska innan vinet släpps till försäljning.
Crianza: ett år på fat, ett år på flaska. Får börja säljas tredje året efter skörd.

Reserva: Minst ett år på fat och två år på flaska.

Gran Reserva: Minst två år på fat och tre år på flaska

Alla goda ting är tre, likaså i Rioja
Tempranillo, Grenache och amerikanska ekfat kan man säga utgör den Riojianska treenigheten. De två första är de vanligaste druvorna och faten är en central del för lagringen och smakutvecklingen.

Först börjar vi med druvan Tempranillo, som anses härstamma från just Rioja. Dess vinstockar anpassar sig enkelt till sin omgivning och är en av världens vanligaste druvor och har många kloner. Enbart i Spanien finns det 552 registrerade kloner av Tempranillo. Som så många andra druvor varierar dess kvalitet med det uttag man gör från vinstocken, ju högre uttag desto sämre kvalitet. Klimatet påverkar på så sätt att ju varmare det är, desto saftigare blir druvan.  Den dillsmak som ibland kan uppträda kommer från druvan, och inte från de amerikanska ekfaten. Tempranillo finns under många lokala namn över större delar av den vinproducerande världen.

Den andra druvan som många tänker på i samband med Rioja är Grenache, eller  Grenache Noir, som är dess fullständiga namn. Även här finns flera varianter på namn. Grenache trivs där det är varmt, magra och väldränerade jordar. Förutom i Rioja ingår druvan i många blandningar i Châteauneuf-du-Pape. Om Tempranillo står för fruktighet, rundhet och är en druva som inte sticker ut så är Grenache druvan du tar med för att ge vinet mer alkohol och smaker som tjära, kaffe och kryddor.

En standardblandning i Rioja består till 70%-80% av Tempranillo, cirka 20% Grenache och resten av druvan Mazuelo eller, mer ovanligt, Graciano.

De amerikanska ekfaten om 225 liter styck kommer in efter jäsningen, som sker på ståltankar. Den för Rioja karakteristiska vaniljsmaken kommer från kombinationen av Tempranillo och den amerikanska eken. Används franska fat får man en mer bordeauxlik smak, mera stram. Ett exempel är Montecillos Viña Monty Gran Reserva, som görs på enbart Tempranillo som sedan lagras på franska ekfat.
Smakskillnaden mellan faten beror dels på att det är olika sorters ek, men också på att eken till de amerikanska faten sågas upp medan den franska huggs till stavar. Ju nyare fatet är, desto mer smak ger det till vinet och efter fem år räknar man med att det mesta smakbidraget är borta.

Tips på viner att prova
Ett av de viner som har hängt med längst på Systembolaget är Montecillo crianza (SB #2643) och har under de senaste året lyfts fram av bland annat Bengt-Göran Kronstam som ett tecken på det nya Rioja.

Conde de Valdemar Gran Reserva 2001 (SB #12601) överraskade mig med att inte vara så fylligt som jag trodde det skulle vara. Mer kryddigt än mustigt och matchade ankbröstet väl.

Marqués de Arienzo Gran Reserva 2001 (SB #6110) var mer fruktigt än ovanstående vin (12601), men fortfarande friskt och fjärran från för några år sedan. För övrigt kan noteras att 2001 var en bra årgång i Rioja.

I Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 (SB #2612) kom det fram mer av vaniljsmaken, fikon och dill. Fortfarande ett gott tecken på Riojas förnyelse, den forna klibbigheten saknades.

Ge Rioja en ny chans!
För min egen del känns proverna ovan lovande inför uppkorkande av de Riojor jag har i källaren. Dessutom är jag sugen på att prova La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997 (SB #7462) och Riojor till avsevärt lägre pris. En annan aspekt är att det är vanligt att man fastnar en period i ett vinområde, lämnar det och sedan inte kommer tillbaka till det. Bara det är ett skäl till att återvända till Rioja!


- Olof