Vinsveparmiddag: Rensa i vinkällaren

I väntan på ett inlägg om Chablis, jag ska prova en 1er Cru innan det publiceras. kommer här en sammanställning av  en vinsveparmiddag

Vinsveparmiddagar kan antingen innebära att som i höstas ha ett tema, pinot noir, eller så är det dags att skapa lite luckor i förvaringshålen. Fredagen den 25/2 var det således åter dags att sammankalla hjälp för att göra ett smärre uttag ur vinkällaren. När kvällen var över kunde vi räkna ihop att det gått åt nio flaskor på sex personer, bra jobbat! Hålen som uppstod i källaren täpptes dock relativt kvickt igen i samband med Systembolagets nyhetssläpp den 1:a mars.

Som inledning och för att komma igång korkade vi upp Gosset Grand Millésime Brut 1999 (SB #82190). Den uppvisade allt man kan önska av en bra, lagrad champagne. En gyllengul färg och små bubblor. Doften var mogen med viss brödighet och gula frukter. Smaken var utvecklad med inslag av röda äpplen, aprikos och viss mineral. Känslan var som en mousse på tungan snarare än bubblande.

Inledningsdricka.

Väl till bords och först till laxtartar och sedan till jordärtskockssoppan dracks Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Kabinett 2007 (Tyskland, Mosel) och Kartäuserhof Riesling Smaragd Achleiten 2006 från producenten Stierschneider (Österrike, Wachau). Schaefer har i både smak och doft börjat gå från ett ungt moselvin till ett mer moget. Det har fortfarande sin friskhet kvar, men de gröna äpplena har fått börja ge vika åt mer honung och persika. Halvtorrt och friskt, bara det är ordentligt kylt. Österrikaren var heltorr och stram och hade inte samma fruktighet som Schaefer. Mera inslag av lime än typiska rieslingdrag.

Duellanterna i första ronden

Willi eller är det biskopen av Bingen?

Som ett mellanstick innan varmrätt drog jag fram ett västtyskt(!) vin Staatsweingüter Eltville Steinberger Riesling 1989 (Tyskland, Rheingau). Gyllengult till färgen och med en omisskänlig doft av lagrad riesling, jag brukar säga att det doftar skördetröska, var det spännande vad det skulle smaka. Här blev det tyvärr en besvikelse, smaken hade en känsla av trötthet. Som en sauternes men utan sötman, som en deltagare uttryckte det. Smaken tog sig förvisso efter någon timme, så nästa gång ska vinet luftas ordentligt!

En etikett man minns.

Över till varmrätten, biff med ugnsstekta rotfrukter, smörslungad paprika och haricotes vertes samt rödvinssås. Till detta hade vi en trio att ta oss an. I åldersordning var det Annie's Lane Copper Trail Shiraz 2001 (Australien, Clare Valley), Viña Ventisquero Pangea Apalta Vineyard Syrah 2007 (Chile, Colchagua Valley, SB #94845) och Château de Valois 2006 (Frankrike, Bordeaux, Pomerol).

Australiensaren var helt utvecklad och vi mötte en stor, kryddig doft. Smaken var likaså helt utvecklad och stor och fruktig med inslag av plommon och svarta vinbär.
Chilenaren är betydligt yngre än australiensaren, något som märks i att den inte är lika utvecklad i doft och smak. Den är kryddig, stram och har inslag av plommon, björnbär och rostat fat. Den är mer lik ett rhônevin än Annie's Lane. Med lagring kommer den att växa, så in i källaren med några flaskor i sådär fem år. Bordeauxvinet har lagrats klart. Smak och doft innehåller drag av rostat fat, mörka bär, kaffe och choklad. Årgång 2006 finns inte kvar på bolaget, men 2007:an finns och är i mina ögon prisvärt för sina 249:- (SB #3843) om det hålle samma kvalitet som 2006.an.

Vin(n)arkväll med Dr. Loosen

Häromveckan var jag på en winemakers dinner med Ernst Loosen. Det innebär att vinmakaren deltar, presenterar vinerna och lite allmänt om sitt vinhus. (Samt anekdoter) Dessutom ger det möjliget att fråga om det ena och det andra. Vinerna i det här inlägget är enbart från Dr Loosen, men jag lovar att återkomma med andra!

Det går att skriva hur mycket som helst om Mosel, men jag har gett mig på ett kondensat nedan samt kort om de viner som dracks under middagen. Moselvinerna är som regel friska och fräscha i sin ungdom och blir täta men har kvar sin höga syra när de lagrats 10-20 år. Dessutom är de inte så alkoholstarka, runt 8%.

Kort och gott, har du inte druckit bra Moselvin tidigare är det dags nu och har du druckit det är det dags att göra det igen!

Allmänt om Moselvinerna
Historiskt sett är Mosel ett av världens äldsta vinodlingsområden. Fynd har visat att romarna tog med sig vin och började odla i Moseldalen. Staden Trier, i Mosels södra ände, var den största romerska staden norr om Alperna. Ett tag var romarna så framgångsrika med sin vinframställning i Mosel att kejsaren förbjöd dem att skicka det till Rom. Det var helt enkelt bättre än det som gick att framställa hemma i Italien.

Runt förra sekelskiftet stod tvisten om huruvida Mosel- och Rhenvinerna var världens bästa vitvin, eller om det var vita viner från Bourgogne som var världens bästa. Druvorna riesling och chardonnay brukar slåss om att vara bästa vitvinsdruvan. Under den här tiden var det också absolut vanligast att den riesling som dracks var lagrad i 15-20 år. Speciellt britterna hade en förkärlek för detta.  År 1914 kom världspolitiken att förändra vad som skulle anses vara en av de främsta vinerna i världen.

Den kanske största svårigheten med att lagra Mosel, och för den delen andra bra rieslingar från Tyskland är att låta bli att dricka upp dem. Som unga är Moselvinerna friska, lätta och passar att väl kylda drickas bara som de är. Med ålder får de en tätare smak, som är mer åt petroluemhållet, gula frukter och lite oljigare känsla. Dock har de kvar mycket av sin höga syra även efter flera års lagring.

Röd botten = främsta gårdarna

Att det går att odla och framställa så högkvalitativa viner i Mosel beror på sluttningarnas läge, syd och sydväst, och deras branta vinkel mot solen. Det är inte ovanligt med 30-gradiga lutningar och här finns också världens brantaste vinodling, Bremmer Calmont med 68 graders lutning. Jordmånen är skiffer, i ett par olika varianter.

En tysk tradition är att ha riktigt långa namn på sina viner. Namnen är dock synnerligen uttömmande och ger mycket information om vinet och dess ursprung. Vi börjar med de olika kvalitetsklasserna och går sedan vidare med det geografiska ursprunget.

Kvalitetsklasserna
Kvalitetsklasserna kommer ur druvans mognadsgrad vid skördetillfället. Druvorna blir mer och mer mogna under skördetiden stiger med mognad. Alla druvor skördas för hand och skörden tar cirka sex veckor. De vanligaste klasserna är kabinett, spätlese och auslese och dessa druvor skördas i hela klasar. Vecka ett och två är mognadsgraden kabinett, vecka tre och fyra spätlese och de sista två veckorna auslese.

Utöver dessa tre finns det tre till ovanför i mognadsgrad. Dessa druvor väljs ut styckvis.
Beerenauslese: enskilda utvalda druvor som är angripna av botrytis, ofta låg vattenhalt. Morgondimman kommer, vatten in i druvan. Under dagen drivs vattnet ut och druvan torkar, kvar blir en druva med koncentrerad smak. Ofta angripna av botrytis.
Trockenbeerenauslese: enskilda utvalda druvor där så gott som allt vatten gått ur och att de är angripna av botrytis.
Eiswein:  Druvor som plockas under den första frostnatten.

Geografiskt ursprung
Först i vinets namn kommer orten det är från. Ett vin från Erden kallas Erdener, där det sista, er, säger att det är från Erden. Sedan kommer vingården, exempelvis Treppchen. Därefter får vi veta att druvan är riesling (surprise!) och sedan druvans mognadsgrad vid skördetillfället och sist årgången. Ibland hängs det på ett Trocken någonstans för att markera att det är ett torrt vin. Loosen har viss restsötma kvar, de är halvtorra. Annars vanligt att man låter druvsockret helt jäsa ut och därmed blir vinerna torra.

Auslese från 1983

Vinerna på middagen
Som aperitif fick vi Dr L Riesling 2009 (SB #7218)

Till förrätten:
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 1998
Berkasteler Lay Riesling Kabinett 2009 (SB #74656)
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (SB #74103)

Till varmrätten:

Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese 1983

Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2009 *

Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese 2009 *

Till desserten:

Dr L Riesling Bereenausles 2006 *

* lanseras på Systembolaget 1 mars 2011.


Några korta provningsnoteringar
De unga vinerna uppvisade en friskhet med inslag av gula frukter, vingummi och mineraler. Detta varierade mellan de olika vinerna och den kanske mineraligaste var det från Ürziger Würzgarten. De viner som ligger i prisklassen 140:- betraktar jag som lysande för sitt pris.
Intressant är att Auslesen från 1983 fortfarande innehöll en syra, trots sin ålder och att den i övrigt var så tät i smaken.
De äldre vinerna var i en klass för sig vad gäller upplevelse. Kanske inte uppskattas av alla med sin intensiva smak och avsaknad de yngre vinernas friskhet. Som sagt, det svåra med att lagra vinerna är att låta bli att dricka upp innehållet!

Ernst Loosen själv till höger i bild, glad bloggskrivare till vänster.

Auf wiedersehen!

- Olof

Not:
1) Kartan är ett utsnitt från den Kungliga Preussiska Vinhandlarkartan från 1868 gällande det Trierska regeringsområdet. Utsnittet är mellan städerna Bernkastel och Erden.
2) Middagen anordnades av Club VinUnic, hölls på restaurang Esperanto och kostade 795:-

Return of Rioja

Jag beklagar att det dröjt, men här är ett nytt inlägg! I de senaste inläggen har det varit mycket om teknik och inte så mycket om vinet, dags för ändring på det! Det här inlägget kommer handla om Rioja och tips på några viner för dig som vill ge Rioja en chans.

Säger man Rioja till någon som dricker vin blir det så gott som alltid en reaktion tillbaka, antingen gillande eller ogillande. När försäljningen var på topp i Sverige i mitten av 1990-talet stod vinerna från Rioja för en fjärdedel av all Systembolagets vinförsäljning. Sedan blev det för mycket av vaniljdopade rödvinssafter, om jag ska vara lite elak. Andra områden i Spanien drogs med i framgången och kunderna vände Rioja ryggen till förmån för andra distrikt, till exempel Priorat. Men, säg det onda som inte för något gott med sig. Rioja har fräschat till och förnyat sig och är nu på frammarsch igen.

Om Riojas geografi
Geografiskt ligger Rioja i nordöstra Spanien, med Logroño som största stad. Rioja mäter cirka 100km på bredden och 40km på höjden. Namnet Rioja kommer från floden Ebros biflod, Rio Oja. Klimatmässigt är vintrarna kalla, men man har ett skydd i  Pyrenéerna från kalla nordanvindar. Jordmånen domineras av kalksten. Rioja består av de tre regionerna Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.

Rioja har ett klassificeringssystem i tre steg för sina viner, crianza, reserva och gran reserva. Det som styr är tiden på ekfat och flaska innan vinet släpps till försäljning.
Crianza: ett år på fat, ett år på flaska. Får börja säljas tredje året efter skörd.

Reserva: Minst ett år på fat och två år på flaska.

Gran Reserva: Minst två år på fat och tre år på flaska

Alla goda ting är tre, likaså i Rioja
Tempranillo, Grenache och amerikanska ekfat kan man säga utgör den Riojianska treenigheten. De två första är de vanligaste druvorna och faten är en central del för lagringen och smakutvecklingen.

Först börjar vi med druvan Tempranillo, som anses härstamma från just Rioja. Dess vinstockar anpassar sig enkelt till sin omgivning och är en av världens vanligaste druvor och har många kloner. Enbart i Spanien finns det 552 registrerade kloner av Tempranillo. Som så många andra druvor varierar dess kvalitet med det uttag man gör från vinstocken, ju högre uttag desto sämre kvalitet. Klimatet påverkar på så sätt att ju varmare det är, desto saftigare blir druvan.  Den dillsmak som ibland kan uppträda kommer från druvan, och inte från de amerikanska ekfaten. Tempranillo finns under många lokala namn över större delar av den vinproducerande världen.

Den andra druvan som många tänker på i samband med Rioja är Grenache, eller  Grenache Noir, som är dess fullständiga namn. Även här finns flera varianter på namn. Grenache trivs där det är varmt, magra och väldränerade jordar. Förutom i Rioja ingår druvan i många blandningar i Châteauneuf-du-Pape. Om Tempranillo står för fruktighet, rundhet och är en druva som inte sticker ut så är Grenache druvan du tar med för att ge vinet mer alkohol och smaker som tjära, kaffe och kryddor.

En standardblandning i Rioja består till 70%-80% av Tempranillo, cirka 20% Grenache och resten av druvan Mazuelo eller, mer ovanligt, Graciano.

De amerikanska ekfaten om 225 liter styck kommer in efter jäsningen, som sker på ståltankar. Den för Rioja karakteristiska vaniljsmaken kommer från kombinationen av Tempranillo och den amerikanska eken. Används franska fat får man en mer bordeauxlik smak, mera stram. Ett exempel är Montecillos Viña Monty Gran Reserva, som görs på enbart Tempranillo som sedan lagras på franska ekfat.
Smakskillnaden mellan faten beror dels på att det är olika sorters ek, men också på att eken till de amerikanska faten sågas upp medan den franska huggs till stavar. Ju nyare fatet är, desto mer smak ger det till vinet och efter fem år räknar man med att det mesta smakbidraget är borta.

Tips på viner att prova
Ett av de viner som har hängt med längst på Systembolaget är Montecillo crianza (SB #2643) och har under de senaste året lyfts fram av bland annat Bengt-Göran Kronstam som ett tecken på det nya Rioja.

Conde de Valdemar Gran Reserva 2001 (SB #12601) överraskade mig med att inte vara så fylligt som jag trodde det skulle vara. Mer kryddigt än mustigt och matchade ankbröstet väl.

Marqués de Arienzo Gran Reserva 2001 (SB #6110) var mer fruktigt än ovanstående vin (12601), men fortfarande friskt och fjärran från för några år sedan. För övrigt kan noteras att 2001 var en bra årgång i Rioja.

I Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 (SB #2612) kom det fram mer av vaniljsmaken, fikon och dill. Fortfarande ett gott tecken på Riojas förnyelse, den forna klibbigheten saknades.

Ge Rioja en ny chans!
För min egen del känns proverna ovan lovande inför uppkorkande av de Riojor jag har i källaren. Dessutom är jag sugen på att prova La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997 (SB #7462) och Riojor till avsevärt lägre pris. En annan aspekt är att det är vanligt att man fastnar en period i ett vinområde, lämnar det och sedan inte kommer tillbaka till det. Bara det är ett skäl till att återvända till Rioja!


- Olof

Tekniktips: Att enkelt genomföra halvblind provning

Vinprovningar kan genomföras i huvudsak i tre former, helblind, halvblind och öppen provning. Nu är detta inte något unikt för vin, det går att göra samma former för choklad, whisky, leverpastej eller vad som helst som provas. I den här bloggen är det dock vin som gäller, om någon skulle tvivla på det.


I den helblinda vet du ingenting om vilka viner som ingår i provningen. Den halvblinda innebär att du vet vilka vinerna är, men inte i vilket glas, och i den öppna vet du precis vilket vin som finns i vilket glas.  Vinsveparmiddagen den 17/12-2010 innehöll en halvblind provning.


Var och en av dessa har sina för- och nackdelar. Den helblinda innebär störst utmaning för att pricka rätt, men du slipper å andra sidan dina förutfattde meningar om vinet i fråga. På samma sätt är den största utmaningen att objektivt prova ett vin där du vet vad det är i glaset. Har du uppfattningar som "Bara Portugal kan göra viner av portvinstyp." eller "En kalifornisk Pinot Noir kan lika gärna ersättas med svartvinbärs- och körsbärssaft" blir det svårt att prova Allesverloren Fine Old Vintage (SB #12109) eller Irony Pinot Noir (SB #6694) med öppet sinne. Mitt mellan dessa finns den halvblinda, om du vill kan du chansa och det brukar bli ett trevligt samtal om vilket vin som är i vilket glas innan sanningen uppdagas.


I det här inlägget kommer jag skriva om hur du kan genomföra en halvblind provning utan att behöva använda till exempel grannen till hjälp för att hälla upp dryckerna i glasen. Dessutom kommer ett par tips på provningar du kan göra.


Att kryptera vilket vin som är i vilket glas
Person A placerar glasen på tre olika papper, märkta med 1, 2 respektive 3 och häller upp vinerna i glasen samt noterar vilket vin som hör till vilken siffra.
Person B markerar glasen med lämpliga markörer, noterar ner vilken markör som hör till vilken siffra. Person B bär också in glasen till där provningen äger rum.


När alla noterat sina svar sammanförs A:s lista med B:s och vips har hela krypteringen ramlat ut.


Exempel:
Olof, Lars och Helena ska ses för att se om de i en halvblind provning kan känna igen de olika druvorna riesling, sauvignon blanc och chardonnay. Följande viner har de valt: 

• Riesling: Dr Loosen Berkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese (SB #7203)
  
• Sauvignon Blanc: Kim Crawford Sauvignon Blanc (SB #6349) 
• Chardonnay: Catena Chardonnay (SB #6612) 

Medan Olof i köket häller upp vinerna hänger Lars och Helena i vardagsrummet. Riesling hamnar i glasen på pappret 1, chardonnay i glasen på papper 2 och sauv. bl. i glasen på papper 3. Olof noterar detta, stoppar lappen i ett kuvert och slickar igen, och går ut till de andra två.

Exempel på uppmärkning av papper

Helena går nu in och sätter gula post-it på glasen som står på papper 1, cerisea på glasen som står på papper 2 och ingen markering på glasen som står på papper 3, och noterar ner detta, ner med pappret i ett kuvert och slicka igen. Därefter bär hon in glasen så de vardera har ett med gul post-it, ett med cerise post-it och ett utan markering. Provningen kan börja.

Exempel på glasmarkör

Vad den enskilda provaren får framför sig

Efter en stunds provande och snackande har de var och en bestämt sig för sina svar. Helena och Olof tar fram sin papper. 

Helena: "Glaset med gul markering stod på papper med nummer 1".

Olof: "På papper nummer 1 stod rieslingen". 

Helena: "Glaset med cerise markering stod på papper med nummer 2".

Olof: "På papper nummer 2 stod chardonnay".

Uteslutningsmetoden ger att den utan markering är sauv. bl.

Om provarna sinsemellan har olika modell på glasen spelar inte så stor roll, men samma provare ska ha samma modell på glaset.

Exempel på provningar 

Det finns hur många varianter som helst att göra, här kommer några exempel. 

• Prova hur ett BiB-vin utvecklar sig med lite luftning. Tappa upp på en karaff, eller om ni är i fjällen på sportlovet är ett litermått närmare till hands. Låt den stå en timme. Prova sedan detta mot vin som ni häller direkt från BiB till glas. Testa med till exempel Rocca di Montemassi Sangiovese (SB #4586).
• Ta samma druva, men från olika odlingsområden och stoppa gärna in ett vin som avviker prismässigt från de andra två (så kallad horisontalprovning om alla är från samma år).
• Ta samma vin, men för olika årgångar (så kallad vertikalprovning).
• Lite senare på kvällen: vilket vin är rött och vilket är vitt? Vilket är champagne och vilket är portvin?

Lycka till och kom ihåg att det bara är ens egen uppfinningsrikedom som sätter gränser!

Klart du ska ha en vinkällare!

Undrar du ibland hur ett moget vin smakar? Hur det skulle vara att dra fram en flaska från året ni gifte er? Kunna följa ett vins utveckling över 5-15, kanske 25-30 års horisont? Då är det klart att du ska ha en vinkällare! I det här inlägget kommer först ett avsnitt om själva lagringsplatsen och sedan om vad du kan stoppa in i källaren.

Godsak som får ligga till sig fram till 2014.

Om vinkällaren
Begreppet "vinkällare" kan innebära allt från att du stuvar en några flaskor bland handdukar i garderoben  till en riktig källare med kontrollerad luftfuktighet och temperatur, rediga hyllor och kraftiga lås. Tur då att vin inte är en så känslig vara. Med några enkla tumregler kommer du långt:
- Stabil temperatur
- Inget drag
- Mörkt


Temperatur brukar vålla flest funderingar, så låt oss bena ut vad som gäller. Sjunker den för lågt stannar utveckling av, och blir det för högt finns risk för korkförskjutning och andra defekter av vinet. En ideal temperatur är 10°-12°C. Dock är det inget problem med att tenmperaturen någon eller några dagar under ett år går upp till 25°C, bara förändringen sker långsamt. Dygnsvariationen ska vara låg, men över säsong kan det variera. Detta gör att garderoben är bra, ovanför kylskåp och ugn är dåligt.


Det där med att det ska vara dragfritt har jag inte hittat någon förklaring till. Det som är tänkbart är att om du har drag får du hela tiden en temperaturskillnad i olika delar av vinet, alltid kallare vid korken än vid botten till exempel. Eftersom vi vill ha stabil, jämn temperatur vill vi därmed inte ha drag. I en garderob kan du utgå från att det är dragfritt. För att kontrollera ett större utrymme tänder du ett stearinljus och observerar lågan. Är den stilla och fin är det inget drag, annars är det bara att börja leta efter källan till draget.


Mörkt eftersom flaskans innehåll inte vill ha UV-strålning. Bra vinlagringsskåp med glasruta ser till att filtrera bort UV-strålningen.


Förvaringen, ofta hyllor, löser du efter hand. Arlas blå mjölkbackar har ett bra format och är lätta att stapla. Hyllor av olika slag är poppis och det finns vinställ i alla möjliga former. Har flaskan naturkork ska de ligga ner. Detta för att korken behöver fuktas hela tiden. Med skruvkork kan den lika gärna stå upp.


Nedan ett par bilder på olika lösningar:

En lösning för långsiktig lagring, vinstället har dubbelt djup och låsbara dörrar, står i ett låst utrymme.

Hemmaförvaringen löst med utrymme i linneskåpet. För avnjutning inom ett år.

Håll koll på vad du har
Själv använder jag ett program som heter Personal Wine Curator som jag gillar eftersom det går att köra helt utan att vara uppkopplad mot Internet. Andra föredrar Cellar Tracker eller excel eller en liten bok.



Ta tid på dig att bygga upp innehållet

Vad man vill lagra är en smaksak. Vissa följer en region eller land, andra en typ och och en tredje plockar helt planlöst bland rekommendationer. Ta dig tid för att bygga upp innehållet i din vinkällare. Det kommer hela tiden en strid ström av viner, så tänk efter och prova. Köp gärna minst tre flaskor av varje objekt så du kan följa dess utveckling. Om det finns gott om vinet kan du börja med en flaska för att se vad du tycker om det idag. Är till exempel doften mer utvecklad än smaken är det läge för att lägga det på lagring. 


Innan vi går in på listan nedan ska du komma ihåg några saker. Nedan finns 13 viner uppräknade, det finns nästan oändligt många andra att upptäcka. Har du möjlighet att köpa magnumflaskor så gör det.  Några har jag angivit lagringstider för, det handlar ofta om smak när man anser att de är klara. Prova dig fram, fråga vänner och andra och har du möjlighet att besöka Systembolagets vinkällarbutiker så fråga dem. Var nyfiken!


Det första som kommer upp i tanken när man säger vinkällare är rödvin, så låt oss börja där. Samtliga kan ligga tre till fem år utan problem.

• Thelema Cabernet Sauvignon (SB #95562 och #89387 )
• Tahbilk Shiraz 2006 (SB #86369)
• Mercurey Premier Cru Clos des Myglands 2006 (SB #88386)
• Chateau la Reyne Prestige (SB #2266)
• Morgon La Croix Gaillard (SB #80842) Det kan tyckas märkligt att lagra en Beaujolais, men prova att låta flaskorna ligga och upptäck vad som händer med smak och doft. Lufta länge.

Över till de vita vinerna. De har inte en tunnel på samma sätt som röda viner kan ha och är därför goda hela tiden, håll fingrarna borta.

• Leitz Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Trocken 2009 (SB #74898) Drick 2015-2020 och upplev bra, lagrad riesling. Har du bråttom till smakprov kan du prova SB #73783.
  
• Bourgogne Les Setilles 2009 (SB #5657) Drick 2011-2015
• Chablis Premier Cru Fourchaume 2008 (SB #7457) Drick 2013-2018

Lite champagne är aldrig fel att ha! Dessutom är det lagringsvänligt eftersom utrymmet mellan vin och kork är kolsyra. 

• Mailly Grand Cru Blanc de Noirs (SB #77212)
  
• Ayala Zéro Dosage (SB #81438) Brukar framhållas som speciellt lagringsvänlig.
• Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs (SB #7592) Fick bra betyg i senaste numret av Decanter. God nu och säkerligen fram till 2019.

Söta viner, till dessert eller bara för sig själva:

• Graham's Malvedos Vintage Port (SB #8091 ) Drick nu och till 2019 utan problem.
  
• Castelnau de Suduiraut (SB #3690 ) Lillebror till Chateau Suduiraut. Drick nu och till 2020.

Lycka till och välkommen till en underbar och intressant värld!

Underskatta inte vikten av att ha rätt temperatur på vinet

Vinrecensioner och -provningar berättar ofta om vinets färg, doft och smak. Mer ovanligt är att det står något om vid vilken temperatur det provades. Vid ett besök på restaurang i höstas skickade jag iväg det röda vinet på kylning, det var helt enkelt för varmt. I det här inlägget kommer jag skriva några reflektioner kring serveringstemperatur, ta med exempel från ett rött och ett vitt vin och avslutningsvis ge en liten tabell med temperaturtips. Temperaturerna i inlägget är angivna i Celsius.

Genom att vara noggrann med att få rätt temperatur kommer vinet att ge mycket mer upplevelse. Detta gäller såväl ett vin för 65 kronor som ett för 650 kronor. Många av oss är vid middagar petiga med att fisken ska vara 55°, kycklingen sina 70° och ankbröstet 65°. Var också petig med dryckens temperatur och du plockar några extra poäng på din fantastiska kombination av mat och dryck. Varför inte arrangera en provning med samma vin serverat vid olika temperaturer?

Nog om varför det är så viktigt med några grader hit och dit, över till temperaturvalen. Vet men inget mer om vinet kan man utgå från att rött är som bäst vid 16°-18° och vitt vid 6°-8°.  Det här brukar kallas för "rumstemperatur" respektive "kylskåpskallt". Rumstemperatur är idag ofta 20°-22° och många kylskåp är inställda på 4°-6° och således hamnar temperaturen i vinet lite snett. Dock, bättre lite för kallt än för varmt eftersom vinet värms när man hällt upp det.

Ett rött vin kan tappa sin syrlighet och istället får fyllighet och strävhet dominera. Var vinet balanserat innan är det inte det längre. Ett vitt vin från Mosel, eller från Chablis, tappar sin fräschör och friskhet och blir ointressant när det blir för varmt. En vit bourgogne, Chablis undantaget, å andra sidan går från att vara trevligt till att utvecklas och komma med nya, intressanta toner när det blir 14°-16°.

Dags för de två exemplen och först ut är det röda, Tahbilk Shiraz 2006 (SB# 86369). Vid 16° är det ett ungt vin med bra balans. Det är kryddigt, pepprigt med inslag av lakrits, björnbär och fat. Strävheten finns där och man känner att även om det är bra nu så kommer det utvecklas under 3-5 års lagring. När det sedan blev 22° tappade det helt sin friskhet och blev ett vin som inte lämnar några avtryck.

Det andra exemplet är "Les Hautes" 2005 från producenten Jean & Gilles Lafogue i Auxey-Duresses, Bourgogne. Vi började dricka när vinet hade en temperatur på 5° och visst fanns det typiska drag från området kring Meursault med fattoner, smörighet och nötter. Varefter vinet blev varmare kom nötigheten fram mer och mer, och på slutet kom smaken tydligt innehålla toner av rostade hasselnötter, valnötter och fat. Eftersom flaskan tog slut när innehållet nått 18° vet vi inte hur den blir när det är varmare.

Jag lovade lite temperaturtips, och de nedan är en samling från olika skribenter. Om det vin du ska servera inte finns med så hugg till med standardregeln, eller försök hitta motsvarande typ nedan. Ett sista tips, ställ gärna fram vinet något för kallt eftersom det kommer att värmas i rummet eller när man har glaset i handen.

16°-18°: Röd Bordeaux

15°-17°: Röd Bourgogne, utom Beaujolais

14°-16°: Röda från Côtes du Rhône, Chateau-Neuf du Papes, Sangiovese, Zinfandel och rött portvin

14°-16°: Vit bourgogne, utom Chablis och Beaujolais

8°-12°: Chablis, Petit Chablis vid den undre temperaturen

6°-10°: Champagne, mousserande, Rheingau, torra och halvtorra (6°) vita viner och rosé

4°-6°: Mosel och söta vita viner.

Vinsveparmiddag: Tema Pinot Noir

Julen är över och det finns en stund att skriva lite på vinsveparbloggen. Nedan lite ord från en tillställning veckan innan jul.

En vinsveparmiddag innebär en större mängd olika viner att prova. Syftet kan vara ett tema, eller helt enkelt att det behövs göras plats i vinkällaren. Tillställningen den 17/12, innebar det förra, med tema Pinot Noir. Idén väcktes tidigare under hösten av min vän Lars, och efter lite planering blev det så av. Med hjälp av våra vänner Lars och Emma, Anders och Kristina gick vi lös på mat och dryck. Provningen genomfördes halvblint, det vill säga att vi visste vilka varor som fanns, men inte i vilket glas.

Först ut var två champagner, André Clouet Grande Réserve NV (SB #7686) och Mailly Grand Cru Blanc de Noirs NV (SB #77212). Båda dessa är så kallade Blanc de Noirs, vilket innebär att de är gjorda på enbart Pinot Noir.

Samtliga hade tidigare druckit André Clouet och uppskattat den och dess rostade brödiga ton och lätt bittra grapefruktavslutning. Mailly visade inte upp samma brödighet och hade en något syrligare, större och friskare ton och gick segrande ur det första delmomentet.

När maten kom till, först blinier med klassiska tillbehör och sedan en fransk blomkålssoppa, fortsatte Mailly att imponera. En ny favorit hos deltagarna!

Så över till de röda vinerna:
- Marquis D'Angerville Volnay Champans 2004, Bourgogne, Frankrike
- Bergström Winery De Lancellotti Vineyard Pinot Noir 2007 Oregon, USA
- Saint Clair Pinot Noir 2009, Marlborough, Nya Zeeland (SB #16015)

Förutom druvan har dessa det gemensamt att de är i samma fas av sin mognadskurva. De är drickbara nu och kan ligga några år till. De två första, och som finns på bilden, är i 500-kronorsklassen för en flaska, medan Saint Clair kostar 99 kronor på systemet.

Jag tycker det är kul att då och då i provningar smyga in en udda fågel. Det skulle kunna vara att stoppa in ett vin med annan druva, eller som här i en helt annan prisklass. Detta för att testa sig själv om det går att urskilja skillnader mellan viner i olika kostnadsnivåer.

Kort sammanfattas vinerna nedan:

- Marquis D'Angerville var fullt utvecklad både i doft och smak. Kryddigt och de lite mörkare tonerna från en lagrad bourgogne märks tydligt. Tanninerna är nästan helt borta, de finns där och piggar upp. Det finns inslag av kaffe, viss rökighet och jord (kanske inte så smickrande ...). Eftersmaken ligger kvar länge och vinet står sig hela kvällen favoriten bland de röda.

- Bergström var till doften lika utvecklad som Marquis, men var i smaken inte lika utvecklad. Helt klart ska denna lagras några år till. Under kvällens lopp utvecklades smaken, men kom förstås inte i fatt bourgognen. 

- Saint Clair uppvisade en helt annan färg och friskhet än de andra två röda. Här finns kännetecknen på en ung Pinot Noir: kryddighet, bärighet, jordgubbar och en lätt, frisk smak. Vinet är välgjort och balanserat och är en prisvärd PN.

Maten till detta var ugnsstekt ankbröst, marsalasås, risotto och puy-linser.

Givetvis väcks tanken att ordna en till provning med tema Pinot Noir och då ta med riktigt bra, lagrad Pinot Noir från Nya Zeeland och Sydamerika. Att det ständigt finns nya saker att upptcäka och att lära sig inom vinets värld är något jag finner är en stor tjusning med hobbyn!

Så över till dessert. Här fick vi lämna temat för att istället gå över på en duell mellan två giganter, sauternes mot portvin. De två som fick drabba samman till suffléglass cointreau med apelsinchips och chokladsås var Castelnau de Suduiraut 2007 (SB #3690) och Graham's LBV 2005 (SB #8000). 

Suduiraut kom med sin smak av fat, honoug och aprikos att passa perfekt till efterrätten. Inslaget av dill som kan finnas hos sauternes fanns inte alls med i smakbilden. Det skulle vara intressant att lägga några flaskor på lagring för att upptäcka hur det utvecklas. Även om det är fullt drickbart idag, har det potential att utvecklas. 

Graham's å sin sida var helt utvecklad och visade upp örtiga toner i en söt smak med plommon och choklad. Noterbart är att portvinet inte alls passade för efterrätten! Det passade helt enkelt inte ihop med apelsinen. Bara för att ett vin kallas dessertvin passar det inte till alla desserter.

Ännu en kväll i Vinsveparnas tecken var till ända.