Vinsveparmiddagar kan antingen innebära att som i höstas ha ett tema, pinot noir, eller så är det dags att skapa lite luckor i förvaringshålen. Fredagen den 25/2 var det således åter dags att sammankalla hjälp för att göra ett smärre uttag ur vinkällaren. När kvällen var över kunde vi räkna ihop att det gått åt nio flaskor på sex personer, bra jobbat! Hålen som uppstod i källaren täpptes dock relativt kvickt igen i samband med Systembolagets nyhetssläpp den 1:a mars.
Som inledning och för att komma igång korkade vi upp Gosset Grand Millésime Brut 1999 (SB #82190). Den uppvisade allt man kan önska av en bra, lagrad champagne. En gyllengul färg och små bubblor. Doften var mogen med viss brödighet och gula frukter. Smaken var utvecklad med inslag av röda äpplen, aprikos och viss mineral. Känslan var som en mousse på tungan snarare än bubblande.
 |
| Inledningsdricka. |
Väl till bords och först till laxtartar och sedan till jordärtskockssoppan dracks Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Kabinett 2007 (Tyskland, Mosel) och Kartäuserhof Riesling Smaragd Achleiten 2006 från producenten Stierschneider (Österrike, Wachau). Schaefer har i både smak och doft börjat gå från ett ungt moselvin till ett mer moget. Det har fortfarande sin friskhet kvar, men de gröna äpplena har fått börja ge vika åt mer honung och persika. Halvtorrt och friskt, bara det är ordentligt kylt. Österrikaren var heltorr och stram och hade inte samma fruktighet som Schaefer. Mera inslag av lime än typiska rieslingdrag.
 |
| Duellanterna i första ronden |
 |
| Willi eller är det biskopen av Bingen? |
Som ett mellanstick innan varmrätt drog jag fram ett västtyskt(!) vin Staatsweingüter Eltville Steinberger Riesling 1989 (Tyskland, Rheingau). Gyllengult till färgen och med en omisskänlig doft av lagrad riesling, jag brukar säga att det doftar skördetröska, var det spännande vad det skulle smaka. Här blev det tyvärr en besvikelse, smaken hade en känsla av trötthet. Som en sauternes men utan sötman, som en deltagare uttryckte det. Smaken tog sig förvisso efter någon timme, så nästa gång ska vinet luftas ordentligt!
 |
| En etikett man minns. |
Över till varmrätten, biff med ugnsstekta rotfrukter, smörslungad paprika och haricotes vertes samt rödvinssås. Till detta hade vi en trio att ta oss an. I åldersordning var det Annie's Lane Copper Trail Shiraz 2001 (Australien, Clare Valley), Viña Ventisquero Pangea Apalta Vineyard Syrah 2007 (Chile, Colchagua Valley, SB #94845) och Château de Valois 2006 (Frankrike, Bordeaux, Pomerol).
Australiensaren var helt utvecklad och vi mötte en stor, kryddig doft. Smaken var likaså helt utvecklad och stor och fruktig med inslag av plommon och svarta vinbär.
Chilenaren är betydligt yngre än australiensaren, något som märks i att den inte är lika utvecklad i doft och smak. Den är kryddig, stram och har inslag av plommon, björnbär och rostat fat. Den är mer lik ett rhônevin än Annie's Lane. Med lagring kommer den att växa, så in i källaren med några flaskor i sådär fem år. Bordeauxvinet har lagrats klart. Smak och doft innehåller drag av rostat fat, mörka bär, kaffe och choklad. Årgång 2006 finns inte kvar på bolaget, men 2007:an finns och är i mina ögon prisvärt för sina 249:- (SB #3843) om det hålle samma kvalitet som 2006.an.
Så var det dags för efterrätt, skogshallonsufflé med chokladglass. TIll denna anrättning drack vi portvin, Ramos Pinto Vintage Port 2000 (Portugal, Duoro). För att vara en vintage port är detta ungt. Det visade upp en lättare stil än äldre vintage port och hade mer inslag av körsbär, choklad och örter. Färdigt att drickas nu, men kommer utvecklas mera med tiden.
Efter denna middag lättade vi upp smaklökarna med Vietti Cascinetta Moscato d'Asti 2009 (Italien, Piemonte). En frisk avslutning som är lätt mousserande med toner av aprikoser, blommor och druvor.
Så var middagen slut och det var ett kärt nöje att diska glas och krossa flaskorna! (och inte tvärtom...)
 |
| Alla buteljer på rad |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar