En fråga som uppkommer främst vid provning av vita viner är om vinet genomgått en malolaktisk jäsning eller inte. Att det är kring vita viner samtalet uppkommer beror antagligen på att det inte är alla vita viner som genomgår den andra, malolaktiska jäsningen, medan så gott som alla röda viner gör det. Men vad är då malolaktisk jäsning? I det här inlägget ska jag försöka reda ut det.
Under den malolaktiska jäsningen omvandlas vinets skarpa äppelsyra (malat) till mjölksyra och koldioxid, och vinet upplevs inte som lika aggressivt. Den här jäsningen görs när alkoholjäsningen är klar och om pressvinet ska blandas med det självavrunna vinet är det gjort.
Denna jäsning kommer till av mjölksyrabakterier som antingen redan finns eller som tillförs vinet. Förutom mjölksyrabakterierna behövs också värme. Temperaturen behöver vara högre än 20°C och bäst trivs den vid 23-25°C. Tidigare skedde den malolaktiska jäsningen spontant under första våren efter att vinet tappats på fat. Detta helt enkelt på grund av att det var först då som temperaturen kom upp tillräckligt högt. Vanligtvis görs denna andra jäsning idag under kontrollerade former.
Eftersom mjölksyrabakterierna även angriper bland annat sockerämnen kan vinets smak ta skada. Därför behöver vinet vara helt torrt, det vill säga utjäst under första jäsningen. Att det är utjäst innebär att allt socker omvandlat till alkohol.
Vitt vin från Bourgogne har ofta genomgått den malolaktiska jäsningen. Den gör att vinet, gjort på chardonnay, får en mer nötig och smörig smak. Viner gjorda på chardonnay som inte genomgått den malolaktiska jäsningen får istället ett inslag av tropiska frukter. Det är inte alla druvsorter som trivs med att genomgå en malolaktisk jäsning. Riesling har en naturlig syra som förlorar på en andra jäsning, medan chardonnay enligt många tycks vinna på en andra jäsning.
Sådär, hoppas det blev lite klarare kring vad malolaktisk jäsning är.
På återhörande!
- Olof
söndag 18 december 2011
torsdag 1 december 2011
Ett (rött) vin blir till
Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen, men nu är det dags att ta upp skrivandet igen! En idé jag haft är att skriva om hur olika viner blir till, och det första ämnet blir om hur ett rött vin blir till. Sedan är ambitionen att beskriva hur andra typer blir till.
Första avsnittet blir ganska översiktligt och det kommer komma flera inlägg senare som går in mera på olika delar i processen. En del av er som läser på min blogg är inne i vinproducerarsvängen, kom gärna med korrigeringar och kompletteringar till det jag skriver.
Hur svårt ska det vara att göra vin? Redan de gamla grekerna, och romarna för den delen, kunde det här med att pressa ut saften ur druvorna och sedan hälla det i krus och få fram vinet. Hur bra de lyckades är en annan fråga, men när romarna producerade vin i Moseldalen lyckades de nog rätt bra för den tiden. Det utgick nämligen påbud från kejsaren i Rom att vinet från Mosel inte fick skickas till Italien, det var alldeles för bra!
Vi börjar med att anta att druvorna är klara för skörd. Vinodlaren och vinmakaren har bestämt sig för att det är dags att skörda druvorna och få fram själva slutprodukten: vinet. Druvorna har de önskvärda nivåerna av socker och syra samt ett bra allmäntillstånd. Klasarna och druvorna plockas när det är så svalt som möjligt och sedan hamnar de i i vissa fall i kylrum i vineriet i väntan på vidare behandling. Kylan minskar oxidationen och druvorna behåller istället sin fräschör.
Det första steget är att få bort stjälkarna från klasarna. Om stjälkarna kommer med kommer de ge strävhet och beska till vinet. En del producenter vill dock ha med en lite stjälkar för dess bidrag till smaken. I samma maskin krossas druvorna lätt, och ut kommer en druvsaft med såväl hela som trasiga druvor i. Krossen måste gå försiktigt eftersom kärnorna inte får gå sönder. De kommer då att bidra med beska tanniner i det färdiga vinet.
3. Macerering av vinet
Oavsett val av kärl kommer skalen med mera upp och lägger sig på ytan, det bildas en skalhatt. För att den inte ska bli torr behövs den tryckas ner, pigeage, eller också pumpas vinet runt. Detta för att få ut färg och tannin som finns i druvskalen. Alkoholen hjälper till att få ur dessa ur skalen.
4a och 4b. Vinet separeras i två delar
När det röda vinet jäst töms det i två delar, dels den som är rent saft och dels den del där skal, kärnor med mera finns, skalhatten.
5. Pressning av vinet
Skalhatten tas sedan om hand i pressen där det sista pressas ut. Som jag skrev tidigare är det viktigt att inte kärnorna krossas. Den saft som kommer ut är smak- och tanninrik och blandas antingen direkt i det övriga vinet, eller så hålls det separat för eventuell senare inblandning. Detta pressvin utgör cirka 20% av vinet som jästs.
Sådär, det verkar väl inte så svårt? Eller?! Hoppas det va rill någon nytta, om inte annat så vet ni vilka steg som ligger bakom den trevliga produkten i flaskan.
På återhörande!
- Olof
Första avsnittet blir ganska översiktligt och det kommer komma flera inlägg senare som går in mera på olika delar i processen. En del av er som läser på min blogg är inne i vinproducerarsvängen, kom gärna med korrigeringar och kompletteringar till det jag skriver.
Hur svårt ska det vara att göra vin? Redan de gamla grekerna, och romarna för den delen, kunde det här med att pressa ut saften ur druvorna och sedan hälla det i krus och få fram vinet. Hur bra de lyckades är en annan fråga, men när romarna producerade vin i Moseldalen lyckades de nog rätt bra för den tiden. Det utgick nämligen påbud från kejsaren i Rom att vinet från Mosel inte fick skickas till Italien, det var alldeles för bra!
Vi börjar med att anta att druvorna är klara för skörd. Vinodlaren och vinmakaren har bestämt sig för att det är dags att skörda druvorna och få fram själva slutprodukten: vinet. Druvorna har de önskvärda nivåerna av socker och syra samt ett bra allmäntillstånd. Klasarna och druvorna plockas när det är så svalt som möjligt och sedan hamnar de i i vissa fall i kylrum i vineriet i väntan på vidare behandling. Kylan minskar oxidationen och druvorna behåller istället sin fräschör.
 |
1. Krossning och avstjälkning
Det första steget är att få bort stjälkarna från klasarna. Om stjälkarna kommer med kommer de ge strävhet och beska till vinet. En del producenter vill dock ha med en lite stjälkar för dess bidrag till smaken. I samma maskin krossas druvorna lätt, och ut kommer en druvsaft med såväl hela som trasiga druvor i. Krossen måste gå försiktigt eftersom kärnorna inte får gå sönder. De kommer då att bidra med beska tanniner i det färdiga vinet.
2. Alkoholjäsning
Nästa steg är att druvsaften jäses, antingen i öppna kar eller i slutna tankar. Röda viner jäses ut helt, det vill säga att allt socker försvinner.3. Macerering av vinet
Oavsett val av kärl kommer skalen med mera upp och lägger sig på ytan, det bildas en skalhatt. För att den inte ska bli torr behövs den tryckas ner, pigeage, eller också pumpas vinet runt. Detta för att få ut färg och tannin som finns i druvskalen. Alkoholen hjälper till att få ur dessa ur skalen.
4a och 4b. Vinet separeras i två delar
När det röda vinet jäst töms det i två delar, dels den som är rent saft och dels den del där skal, kärnor med mera finns, skalhatten.
5. Pressning av vinet
Skalhatten tas sedan om hand i pressen där det sista pressas ut. Som jag skrev tidigare är det viktigt att inte kärnorna krossas. Den saft som kommer ut är smak- och tanninrik och blandas antingen direkt i det övriga vinet, eller så hålls det separat för eventuell senare inblandning. Detta pressvin utgör cirka 20% av vinet som jästs.
6. Malolaktisk jäsning
I den malolaktiska jäsningen omvandlas den skarpa äppelsyran till mjölksyra. Den malolaktiska jäsningen bidrar bland annat till att göra vinet mer drickbart tidigare genom att minska vinets syra och tar fram andra aromer. Det kommer att komma ett separat inlägg om detta senare.
7. Förvaring och/eller lagring
I den malolaktiska jäsningen omvandlas den skarpa äppelsyran till mjölksyra. Den malolaktiska jäsningen bidrar bland annat till att göra vinet mer drickbart tidigare genom att minska vinets syra och tar fram andra aromer. Det kommer att komma ett separat inlägg om detta senare.
7. Förvaring och/eller lagring
Efter jäsning och press hamnar vinet på fat eller tank. Där lagras det till dess det är dags för buteljering. Här kan de ske Under lagringen sker ett antal omdragningar av vinet. Då tas det från ett kärl till ett annat som inte används. Genom att göra detta ligger den fällning som bildats kvar i den tidigare tunnan.
8. Klarning /filtrering
När vinet är färdiglagrat så klarnas det och vanligt är även filtrering. Klarning innebär att tillföra ett ämne, exempelvis en äggula, som får falla till botten och under sin färd nedåt tar med sig fällningen.
9. Buteljering
Vinet färdiglagrat på fat, klarnat och filtrerat, då är det dags för buteljering och etikettering. Sedan kan det följa lagring, eller direkt konsumtion.Sådär, det verkar väl inte så svårt? Eller?! Hoppas det va rill någon nytta, om inte annat så vet ni vilka steg som ligger bakom den trevliga produkten i flaskan.
På återhörande!
- Olof
onsdag 1 juni 2011
Hjälp minnet på traven - för vindagbok
Några provar många olika viner, andra färre. En sak har de dock gemensamt, det är bra att notera ner vad det var man drack, smak, doft, något mera och slutligen kanske vad man tyckte om det. Själv har jag gjort olika ambitiösa försök att föra noteringar. Det har varit i excel-ark och mest extremt var det nog när jag använde noteringsfunktionen i mitt vinkällarprogam, Personal Wine Curator. Jag tycker mycket om PWC, men till noteringar var det i överkant. Oavsett om det var excel eller PWC fanns det ett gemensamt problem: hur komma ihåg alla intryck av vinet och dess namn när jag väl kom till datorn? Till slut satt jag där och försökte notera ner på papper för att sedan föra över till datorn.
Första året med den här metoden tog slut i början av maj och vips ställer sig frågan: hur var året som gått då? Jo, det blev 281 noteringar och jag får erkänna att jag missade fem stycken. Två av dessa var bag-in-box viner serverade vid en temperatur om 24 grader, ingen större noteringsförlust. Mest är jag nöjd med att kunna ha koll på vad det var i glaset samt att det lyckades över förväntan med att få med noteringar.
En fråga som uppkommer: om jag dricker samma vin två gånger, ska jag notera båda gångerna? Jag tar med båda gångerna om det är minst ett halvår mellan gångerna. Det jag generellt noterar ner är namn, producent, region/land, druva och årgång. Sedan kommer man till intrycken och där är det doft, smak samt en kort notering om totala intrycket av vinet. Om det bara hinns/minns med en sak så är det det sammanlagda intrycket som kommer med, utöver namn mm.
Som innehavare av en iPhone får jag se vad som händer det här året. Dock är de bra komplement till varandra, snabb notring eller bild på flaskan och sedan i lugn och ro föra över noteringen.
En till effekt ha detta gett att jag numera tänker mer på vinets karaktär när jag dricker det. Dessutom är det alltid kul att gå tillbaka och se, och ibland försöka tyda, vad jag tyckte om det!
Lycka till med dina noteringar!
- Olof
För ett år sedan provade jag en ny variant. Ett trepack Moleskine-böcker i A6-format införskaffades. I dessa gör jag noteringarna och sedan har jag en lista i excel. Listan innehåller namn, årgång samt på vilken sida i vilken bok jag kan finna noteringen. På så sätt går det att läsa noteringar i såväl kronologisk som i namnsorterad ordning. Dessutom är det enkelt att se om jag provat vinet tidigare.
Första året med den här metoden tog slut i början av maj och vips ställer sig frågan: hur var året som gått då? Jo, det blev 281 noteringar och jag får erkänna att jag missade fem stycken. Två av dessa var bag-in-box viner serverade vid en temperatur om 24 grader, ingen större noteringsförlust. Mest är jag nöjd med att kunna ha koll på vad det var i glaset samt att det lyckades över förväntan med att få med noteringar.
En fråga som uppkommer: om jag dricker samma vin två gånger, ska jag notera båda gångerna? Jag tar med båda gångerna om det är minst ett halvår mellan gångerna. Det jag generellt noterar ner är namn, producent, region/land, druva och årgång. Sedan kommer man till intrycken och där är det doft, smak samt en kort notering om totala intrycket av vinet. Om det bara hinns/minns med en sak så är det det sammanlagda intrycket som kommer med, utöver namn mm.
 |
| Summeringssidan över antal viner i boken och i tidigare böcker. |
 |
| Typiska noteringar, den till vänster något längre än vanligt. Sidnummer uppe till höger, vinnummer i boken nere till höger. |
Som innehavare av en iPhone får jag se vad som händer det här året. Dock är de bra komplement till varandra, snabb notring eller bild på flaskan och sedan i lugn och ro föra över noteringen.
En till effekt ha detta gett att jag numera tänker mer på vinets karaktär när jag dricker det. Dessutom är det alltid kul att gå tillbaka och se, och ibland försöka tyda, vad jag tyckte om det!
Lycka till med dina noteringar!
- Olof
lördag 30 april 2011
Rhône 2009 - en kanonårgång!
Det har dröjt sedan förra inlägget, jag skyller på att föräldraledigheten övergått till att jag arbetar heltid istället. Påsken har passerat och det är grillsäsongen som hägrar. Till något grillat kanske det skulle passa med ett smakrikt, inte alltför kärvt rödvin? Som hand in handske är då att Rhône årgång 2009 var lysande och att det finns flera bra prover på detta både i Systemets ordinarie sortiment och i beställningssortimentet.
Under senare tid har det börjar dyka upp rhôneviner från årgång 2009. Denna årgång kommenteras från flera håll, till exempel den brittiska tidskiften Decanter, som mycket lyckad för stora delar av rhônedalen. Mycket beror detta på att väderförhållandena anses varit optimala.
Våren inleddes med mycket regn, vilket fyllde på reserverna i marken inför sommaren. Ett vanligt problem för vinodlarna i Rhône är torkan som ofta inträffar, i kombination med den varma vinden Mistral. Blomningen var jämn och snabb och gav hopp om en tidig skörd. Sommaren blev varm och torr och skörden kunde inledas i slutet av augusti för att slutföras i början av september. Ideala mognadsförutsättningar och även pessimistiska odlare var glada.
En av de stora producenterna i norr, Guigal, uppger att kvalitén 2009 var så bra att de valde att köpa in mer druvor än vanligt för att passa på och producera mer vin. De har annars egna odlingar i Condrieu och Côte-Rôtie, men köper in druvor från exempelvis Crozes-Hermitage.
De stora vinerna från Rhône behöver lagring för att utvecklas och därmed är det kanske inte rättvist att prova dem nu, innan de nått sin fulla potential. Ofta har dock de bra producenterna ett enklare vin, ett andravin, som är gjort för att drickas ungt. Kanske i väntan på att deras storasyskon ska bli klara.
Om Rhône och dess indelningar
Givetvis finns det en catch-all benämning att trycka på sin etikett, Côtes du Rhône, om det enda som uppfylls är att druvorna kommer från Rhône. Totalt omfattas 40 300 hektar av denna beteckning. Nästa indelning är den som har namnet Côtes du Rhône-Villages. Denna apellation omfattar 96 byar och av dessa är det i dagsläget 18 som får hänga på sitt bynamn efteråt, som om inte Côtes du Rhône-Villages räckte som längd... Samtliga dessa ligger söder om staden Montélimar.
Den högsta appellationen är Côtes du Rhône Cru, som innehas av 15 byar. Dessa byar har rätt att enbart skriva ut namnet på byn och kan utelämna Côtes du Rhône innan.
Rhône innehåller också kanske det mest berömda av världens vindistrikt, Chateauneuf-du-Pape. I det här inlägget kommer jag inte skriva om dessa, utan om andra viner från dalen.
Druvor
Den dominerande druvan i norra Rhône är Syrah och det är härifrån den spås ha sitt ursprung. Ett annat namn för druvan är Shiraz, i till exempel Australien. Ett undantag lyser dock klart. Det är distriktet Condrieu, som ligger nästan längst norrut. Där är det vita viner som gäller och de görs på druvan viognier.
I den södra delen, söder om staden Montélimar, är det istället krav på att minst hälften av druvorna i vinet ska vara Grenache. Montélimar titulerar sig annars som nougatens huvudstad. Sedan ska vinet till minst 20% bestå av Mourvèdre eller Syrah. Sedan finns det druvor som Cinsault att stoppa med i blandningen.
Provade viner:
Under vintern och våren har jag provat några 2009:or, samtliga var bra och det är mer en smaksak vilka du tycker om.
À Fleur de Pampre Côtes-du-Rhône-Villages Visan (SB #71776). Ett smakrikt, något outvecklat vin som utan problem kan sparas 2-5 år.
Xavier Côtes du Rhône (SB #71453). Ett kryddigt, kraftigt vin med vissa inslag av mörka bär och mineral. Min personliga favorit! Xavier producerar även vin i Chateauneuf-du-Pape. Druvblandning: 65% Grenache, 20% Mourvèdre, 15% Syrah, 5% Carignan
Château Mont-Redon Rouge Côtes du Rhône (SB #5461). Det här vinet hade lite för jmycket inslag av örter och skogshallon för att riktigt attrahera mig. Deras Chateauneuf-du-Pape är däremot toppen. Druvblandning: Grenache 70 %, Cinsault 20 %, Syrah 10 %.
Valréas Côtes-du-Rhône-Village (SB #12815) från producenten Chapoutier, som har många bra viner på sin lyra. Kryddigt, smakrikt vin med inslag av fat, björnbär och tobak. Tillsammans med Xavier min favorit, denna finns i ordinarie sortimentet medan Xavier är i beställningssortimentet. Druvblandning: Grenache 60%, syrah och mourvèdre 40%
La Tour du Haut Côtes du Rhône Vinsobres (SB #2138) är ett kryddigt vin, på samma sätt som XAvier och Valréas, och har en något fruktig ton. Detta med sina drag av plommon, rosmarin och kakao. Lagom mycket syra och en utvecklad helhet med sin blandning av syrah (40%) och grenache (60%).
Med detta i bakhuvudet kommer du säkert få en trevlig grillsäsong, och skulle de inte gå åt under sommaren har du något bra att dra upp till höstens grytor! Tänk bara på serveringstemperaturen, kyl ner vinerna till sisådär 12 grader och ta med dem i en kylväska till grillen eller på picnic.
Hälsningar,
Olof
tisdag 22 mars 2011
Klassisk gastronomi gör dryckesupplevelsen komplett
Vinsveparbloggen är tänkt att primärt handla om vin, såväl färdiga som dess produktion. Men för mig hänger upplevelsen kring vinet intimt ihop med att äta något till. Förvisso är det intressant att enbart prova viner, men att göra det tillsammans med mat förstärker hela upplevelsen. Till detta kommer att det är trevligt att umgås över en bit mat och en god dryck.
Det här inlägget kommer förhoppningsvis ge lite inspiration till att damma av gamla kokböcker, upptäcka klassiska rätter och fräscha upp recepten lite.
Vi brukar ofta äta en ordentlig söndagmiddag. Vanligtvis är det dessutom någon som är på besök och senast var det vår vän Lars B som kom förbi. Det var dags för en riktig klassiker: kalvstek med gräddsås, hasselbackspotatis, brysselkål och géle. Efter detta följde diverse ostar och en chokladmousse.
 |
| Varmrätten i startläge |
I väntan på att det sista skulle bli klart innan vi kunde sätta oss och för att värma upp smaklökarna drack vi lite alsacevin, Comtes d'Isenbourg Gewurtztraminer (SB #2187), till diverse oliver och charkuterier. Vinet hade för mycket blommor och fläder för min del. Reserve Hennÿ Gewurtztraminer (SB #2176) är mer i min smak.
 |
| Mums! |
Louis Jadot är en producent som både odlar egna och som köper upp druvor och sedan gör sina viner. På bolaget finns ett brett spektrum av vad de producerar, allt i prislägen från hundralappen till drygt ett par tusen kronor per flaska.
Så vad väntar ni på? Ut och fixa ingredienser till helgens matlagning, leta rätt på kokbok typ Bonniers, Hemmets eller Vår kokbok. Om ni har tur får ni dessutom tag på några av vårens primörer som väntar runt hörnet, sparris till exempel.
Trevlig spis!
- Olof
lördag 12 mars 2011
Chablis - En studie i mineral
Chablis är för många vinet att dricka som aperitif, för sig självt eller under varma sommardagar. Vanligtvis är det då en ung Chablis med mycket mineralton, lite citrus och gröna äpplen som faller en i smaken. En kanske inte så lockande liknelse är att en ung Chablis smakar som att slicka en kall rostfri kastrull på insidan, friskt!
Mineraliteten och friskheten i vinet kommer från terroiren i kombination med att det är ytterst ovanligt att använda ekfat någon gång under processen från druva till flaska.
En vanlig förväxling är att blanda ihop distriktet Chablis med druvan chardonnay. Det finns förvisso en stad i Bourgogne som heter Chardonnay, men den ligger i södra halvan av Bourgogne. Men om du enkelt vill kunna säga något med säkerhet så är det att i Chablis så odlas enbart druvan chardonnay. Klassningarna är fyra i Chablis: Grand Cru, Premier Cru, Chablis och Petit Chablis. Vanligast är Petit Chablis och mindre vanligt är att dricka lagrad Chablis och från de högre kvalitetsklasserna Grand Cru och Premier Cru. Total odlingsyta är cirka 4 300 hektar och det har odlats vin i området sedan 1100-talet.
En vanlig förväxling är att blanda ihop distriktet Chablis med druvan chardonnay. Det finns förvisso en stad i Bourgogne som heter Chardonnay, men den ligger i södra halvan av Bourgogne. Men om du enkelt vill kunna säga något med säkerhet så är det att i Chablis så odlas enbart druvan chardonnay. Klassningarna är fyra i Chablis: Grand Cru, Premier Cru, Chablis och Petit Chablis. Vanligast är Petit Chablis och mindre vanligt är att dricka lagrad Chablis och från de högre kvalitetsklasserna Grand Cru och Premier Cru. Total odlingsyta är cirka 4 300 hektar och det har odlats vin i området sedan 1100-talet.
I det här inlägget kommer du kunna läsa om såväl klassningarna, exempel på vin och användningsområden, geografi och jordmån.
Geografi och jordmån
Geografiskt ligger kommunen Chablis lite utanför hjärtat av Bourgogne, Côte d'Or, uppe i departementet Yonne. Genom kommunen rinner floden Serein i nordlig riktning. Flodens sidor har som referens den riktning med vilken floden flyter medströms. Det största problemet med klimtatet är att det kan bli frostnätter även sent på våren i värsta fall in i maj. För att lösa detta används i huvudsak två metoder, antingen har man värmare ute i vingården eller så sprejar man buskarna med vatten. Då bildas ett skyddande skal runt knopparna. Meningarna går isär om huruvida man ska försöka skydda sig mot frost, och om man ska göra det vilken metod som ska användas.Jordmånen är i huvudsak en blandning av kalk, lera och fossilerade skal från juratiden. Blandningen återfinns bland annat i Kimmeridge i England, och sålunda kallas jordmånen för Kimmeridge. Främst finns denna i Grand- och Premier Cru odlingarna. I byappelationen (Chablis) och i Petit Chablis är det istället en kalkskiktsjord av portlandstyp, blandning mellan kalk och kisel, som är den vanliga. Portlandstypen anses inte ge samma mineraltypiska viner som kimmeridge.
De fyra kvalitetsklasserna
Den enda Grand Cru appelationen finns på flodens högra sida. Den är indelad i sju områden: Bougros, Preuses, Blanchot, Grenouilles, Valmur, Les Clos och Vaudésir. Alla på en höjd av 100-250 möh och mot sydväst. Sammanlagda ytan för dessa indelningar är 103 hektar. En Grand Cru kan utan problem lagras i 10-15 år och behöver tid för att utveckla mineralitet, inslag av nötter och gula frukter och för att gå från en grönskimrande till en mer guldgul färg.
Vinet på bilden ovan hade tydlig mineralton och inslag av nötter och persika.
Enkel Chablis är ofta lätt, men Grand Cru klarar av betydligt mer. Till exempel passade det bra till majskycklingbröst med linser, paprika och rotfruktspuré. En annan bra kombination är grillad fisk eller stekt marulk.Premier Cru (1er Cru) odlas på 776 hektar och har 40 indelningar. Dessa återfinns på Sereins högra och vänstra sida. Smaken är mer mineralig och i högre grad typisk Chablis än vad en Grand Cru är.
Chablis och Petit Chablis är de två lägsta klasserna. Vinerna är inte lagringståliga som Grand och 1er Cru, utan bör drickas unga. Petit Chablis kommer från de yttersta odlingsområdena på slättlandet utanför de områden som går byappelationen Chablis.
Än så länge min favorit bland Petit Chablis: Brocard domaine Saint ClaireNågra producenter
Min personliga favorit är Brocard, en producent som gått framåt starkt under de senaste tio åren. En stor producent i Chablis är kollektivet La Chablisienne. William Fevre är inte så stor, men vinerna hamnar så gott som alltid i topp vid provningar. För något år sedan drack jag en spännande, ung, 1er Cru Butteaux från Louis Michel et Fils, mineralsmaken kompletterades med inslag av frisk havstång.
Vilken som är godast? Återigen upp till dig kära läsare att prova!
- Olof
fredag 4 mars 2011
Vinsveparmiddag: Rensa i vinkällaren
I väntan på ett inlägg om Chablis, jag ska prova en 1er Cru innan det publiceras. kommer här en sammanställning av en vinsveparmiddag
Vinsveparmiddagar kan antingen innebära att som i höstas ha ett tema, pinot noir, eller så är det dags att skapa lite luckor i förvaringshålen. Fredagen den 25/2 var det således åter dags att sammankalla hjälp för att göra ett smärre uttag ur vinkällaren. När kvällen var över kunde vi räkna ihop att det gått åt nio flaskor på sex personer, bra jobbat! Hålen som uppstod i källaren täpptes dock relativt kvickt igen i samband med Systembolagets nyhetssläpp den 1:a mars.
Som inledning och för att komma igång korkade vi upp Gosset Grand Millésime Brut 1999 (SB #82190). Den uppvisade allt man kan önska av en bra, lagrad champagne. En gyllengul färg och små bubblor. Doften var mogen med viss brödighet och gula frukter. Smaken var utvecklad med inslag av röda äpplen, aprikos och viss mineral. Känslan var som en mousse på tungan snarare än bubblande.
Som ett mellanstick innan varmrätt drog jag fram ett västtyskt(!) vin Staatsweingüter Eltville Steinberger Riesling 1989 (Tyskland, Rheingau). Gyllengult till färgen och med en omisskänlig doft av lagrad riesling, jag brukar säga att det doftar skördetröska, var det spännande vad det skulle smaka. Här blev det tyvärr en besvikelse, smaken hade en känsla av trötthet. Som en sauternes men utan sötman, som en deltagare uttryckte det. Smaken tog sig förvisso efter någon timme, så nästa gång ska vinet luftas ordentligt!
Över till varmrätten, biff med ugnsstekta rotfrukter, smörslungad paprika och haricotes vertes samt rödvinssås. Till detta hade vi en trio att ta oss an. I åldersordning var det Annie's Lane Copper Trail Shiraz 2001 (Australien, Clare Valley), Viña Ventisquero Pangea Apalta Vineyard Syrah 2007 (Chile, Colchagua Valley, SB #94845) och Château de Valois 2006 (Frankrike, Bordeaux, Pomerol).
Australiensaren var helt utvecklad och vi mötte en stor, kryddig doft. Smaken var likaså helt utvecklad och stor och fruktig med inslag av plommon och svarta vinbär.
Chilenaren är betydligt yngre än australiensaren, något som märks i att den inte är lika utvecklad i doft och smak. Den är kryddig, stram och har inslag av plommon, björnbär och rostat fat. Den är mer lik ett rhônevin än Annie's Lane. Med lagring kommer den att växa, så in i källaren med några flaskor i sådär fem år. Bordeauxvinet har lagrats klart. Smak och doft innehåller drag av rostat fat, mörka bär, kaffe och choklad. Årgång 2006 finns inte kvar på bolaget, men 2007:an finns och är i mina ögon prisvärt för sina 249:- (SB #3843) om det hålle samma kvalitet som 2006.an.
Vinsveparmiddagar kan antingen innebära att som i höstas ha ett tema, pinot noir, eller så är det dags att skapa lite luckor i förvaringshålen. Fredagen den 25/2 var det således åter dags att sammankalla hjälp för att göra ett smärre uttag ur vinkällaren. När kvällen var över kunde vi räkna ihop att det gått åt nio flaskor på sex personer, bra jobbat! Hålen som uppstod i källaren täpptes dock relativt kvickt igen i samband med Systembolagets nyhetssläpp den 1:a mars.
Som inledning och för att komma igång korkade vi upp Gosset Grand Millésime Brut 1999 (SB #82190). Den uppvisade allt man kan önska av en bra, lagrad champagne. En gyllengul färg och små bubblor. Doften var mogen med viss brödighet och gula frukter. Smaken var utvecklad med inslag av röda äpplen, aprikos och viss mineral. Känslan var som en mousse på tungan snarare än bubblande.
 |
| Inledningsdricka. |
Väl till bords och först till laxtartar och sedan till jordärtskockssoppan dracks Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Kabinett 2007 (Tyskland, Mosel) och Kartäuserhof Riesling Smaragd Achleiten 2006 från producenten Stierschneider (Österrike, Wachau). Schaefer har i både smak och doft börjat gå från ett ungt moselvin till ett mer moget. Det har fortfarande sin friskhet kvar, men de gröna äpplena har fått börja ge vika åt mer honung och persika. Halvtorrt och friskt, bara det är ordentligt kylt. Österrikaren var heltorr och stram och hade inte samma fruktighet som Schaefer. Mera inslag av lime än typiska rieslingdrag.
 |
| Duellanterna i första ronden |
 |
| Willi eller är det biskopen av Bingen? |
Som ett mellanstick innan varmrätt drog jag fram ett västtyskt(!) vin Staatsweingüter Eltville Steinberger Riesling 1989 (Tyskland, Rheingau). Gyllengult till färgen och med en omisskänlig doft av lagrad riesling, jag brukar säga att det doftar skördetröska, var det spännande vad det skulle smaka. Här blev det tyvärr en besvikelse, smaken hade en känsla av trötthet. Som en sauternes men utan sötman, som en deltagare uttryckte det. Smaken tog sig förvisso efter någon timme, så nästa gång ska vinet luftas ordentligt!
 |
| En etikett man minns. |
Över till varmrätten, biff med ugnsstekta rotfrukter, smörslungad paprika och haricotes vertes samt rödvinssås. Till detta hade vi en trio att ta oss an. I åldersordning var det Annie's Lane Copper Trail Shiraz 2001 (Australien, Clare Valley), Viña Ventisquero Pangea Apalta Vineyard Syrah 2007 (Chile, Colchagua Valley, SB #94845) och Château de Valois 2006 (Frankrike, Bordeaux, Pomerol).
Australiensaren var helt utvecklad och vi mötte en stor, kryddig doft. Smaken var likaså helt utvecklad och stor och fruktig med inslag av plommon och svarta vinbär.
Chilenaren är betydligt yngre än australiensaren, något som märks i att den inte är lika utvecklad i doft och smak. Den är kryddig, stram och har inslag av plommon, björnbär och rostat fat. Den är mer lik ett rhônevin än Annie's Lane. Med lagring kommer den att växa, så in i källaren med några flaskor i sådär fem år. Bordeauxvinet har lagrats klart. Smak och doft innehåller drag av rostat fat, mörka bär, kaffe och choklad. Årgång 2006 finns inte kvar på bolaget, men 2007:an finns och är i mina ögon prisvärt för sina 249:- (SB #3843) om det hålle samma kvalitet som 2006.an.
onsdag 16 februari 2011
Vin(n)arkväll med Dr. Loosen
Häromveckan var jag på en winemakers dinner med Ernst Loosen. Det innebär att vinmakaren deltar, presenterar vinerna och lite allmänt om sitt vinhus. (Samt anekdoter) Dessutom ger det möjliget att fråga om det ena och det andra. Vinerna i det här inlägget är enbart från Dr Loosen, men jag lovar att återkomma med andra!
Det går att skriva hur mycket som helst om Mosel, men jag har gett mig på ett kondensat nedan samt kort om de viner som dracks under middagen. Moselvinerna är som regel friska och fräscha i sin ungdom och blir täta men har kvar sin höga syra när de lagrats 10-20 år. Dessutom är de inte så alkoholstarka, runt 8%.
Kort och gott, har du inte druckit bra Moselvin tidigare är det dags nu och har du druckit det är det dags att göra det igen!
Allmänt om Moselvinerna
Historiskt sett är Mosel ett av världens äldsta vinodlingsområden. Fynd har visat att romarna tog med sig vin och började odla i Moseldalen. Staden Trier, i Mosels södra ände, var den största romerska staden norr om Alperna. Ett tag var romarna så framgångsrika med sin vinframställning i Mosel att kejsaren förbjöd dem att skicka det till Rom. Det var helt enkelt bättre än det som gick att framställa hemma i Italien.
Runt förra sekelskiftet stod tvisten om huruvida Mosel- och Rhenvinerna var världens bästa vitvin, eller om det var vita viner från Bourgogne som var världens bästa. Druvorna riesling och chardonnay brukar slåss om att vara bästa vitvinsdruvan. Under den här tiden var det också absolut vanligast att den riesling som dracks var lagrad i 15-20 år. Speciellt britterna hade en förkärlek för detta. År 1914 kom världspolitiken att förändra vad som skulle anses vara en av de främsta vinerna i världen.
Den kanske största svårigheten med att lagra Mosel, och för den delen andra bra rieslingar från Tyskland är att låta bli att dricka upp dem. Som unga är Moselvinerna friska, lätta och passar att väl kylda drickas bara som de är. Med ålder får de en tätare smak, som är mer åt petroluemhållet, gula frukter och lite oljigare känsla. Dock har de kvar mycket av sin höga syra även efter flera års lagring.
Att det går att odla och framställa så högkvalitativa viner i Mosel beror på sluttningarnas läge, syd och sydväst, och deras branta vinkel mot solen. Det är inte ovanligt med 30-gradiga lutningar och här finns också världens brantaste vinodling, Bremmer Calmont med 68 graders lutning. Jordmånen är skiffer, i ett par olika varianter.
En tysk tradition är att ha riktigt långa namn på sina viner. Namnen är dock synnerligen uttömmande och ger mycket information om vinet och dess ursprung. Vi börjar med de olika kvalitetsklasserna och går sedan vidare med det geografiska ursprunget.
Kvalitetsklasserna
Kvalitetsklasserna kommer ur druvans mognadsgrad vid skördetillfället. Druvorna blir mer och mer mogna under skördetiden stiger med mognad. Alla druvor skördas för hand och skörden tar cirka sex veckor. De vanligaste klasserna är kabinett, spätlese och auslese och dessa druvor skördas i hela klasar. Vecka ett och två är mognadsgraden kabinett, vecka tre och fyra spätlese och de sista två veckorna auslese.
Utöver dessa tre finns det tre till ovanför i mognadsgrad. Dessa druvor väljs ut styckvis.
Beerenauslese: enskilda utvalda druvor som är angripna av botrytis, ofta låg vattenhalt. Morgondimman kommer, vatten in i druvan. Under dagen drivs vattnet ut och druvan torkar, kvar blir en druva med koncentrerad smak. Ofta angripna av botrytis.
Trockenbeerenauslese: enskilda utvalda druvor där så gott som allt vatten gått ur och att de är angripna av botrytis.
Eiswein: Druvor som plockas under den första frostnatten.
Geografiskt ursprung
Först i vinets namn kommer orten det är från. Ett vin från Erden kallas Erdener, där det sista, er, säger att det är från Erden. Sedan kommer vingården, exempelvis Treppchen. Därefter får vi veta att druvan är riesling (surprise!) och sedan druvans mognadsgrad vid skördetillfället och sist årgången. Ibland hängs det på ett Trocken någonstans för att markera att det är ett torrt vin. Loosen har viss restsötma kvar, de är halvtorra. Annars vanligt att man låter druvsockret helt jäsa ut och därmed blir vinerna torra.
Vinerna på middagen
Som aperitif fick vi Dr L Riesling 2009 (SB #7218)
Till förrätten:
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 1998
Berkasteler Lay Riesling Kabinett 2009 (SB #74656)
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (SB #74103)
Till varmrätten:
Till desserten:
* lanseras på Systembolaget 1 mars 2011.
Några korta provningsnoteringar
De unga vinerna uppvisade en friskhet med inslag av gula frukter, vingummi och mineraler. Detta varierade mellan de olika vinerna och den kanske mineraligaste var det från Ürziger Würzgarten. De viner som ligger i prisklassen 140:- betraktar jag som lysande för sitt pris.
Intressant är att Auslesen från 1983 fortfarande innehöll en syra, trots sin ålder och att den i övrigt var så tät i smaken.
De äldre vinerna var i en klass för sig vad gäller upplevelse. Kanske inte uppskattas av alla med sin intensiva smak och avsaknad de yngre vinernas friskhet. Som sagt, det svåra med att lagra vinerna är att låta bli att dricka upp innehållet!
Not:
1) Kartan är ett utsnitt från den Kungliga Preussiska Vinhandlarkartan från 1868 gällande det Trierska regeringsområdet. Utsnittet är mellan städerna Bernkastel och Erden.
2) Middagen anordnades av Club VinUnic, hölls på restaurang Esperanto och kostade 795:-
Det går att skriva hur mycket som helst om Mosel, men jag har gett mig på ett kondensat nedan samt kort om de viner som dracks under middagen. Moselvinerna är som regel friska och fräscha i sin ungdom och blir täta men har kvar sin höga syra när de lagrats 10-20 år. Dessutom är de inte så alkoholstarka, runt 8%.
Kort och gott, har du inte druckit bra Moselvin tidigare är det dags nu och har du druckit det är det dags att göra det igen!
Allmänt om Moselvinerna
Historiskt sett är Mosel ett av världens äldsta vinodlingsområden. Fynd har visat att romarna tog med sig vin och började odla i Moseldalen. Staden Trier, i Mosels södra ände, var den största romerska staden norr om Alperna. Ett tag var romarna så framgångsrika med sin vinframställning i Mosel att kejsaren förbjöd dem att skicka det till Rom. Det var helt enkelt bättre än det som gick att framställa hemma i Italien.
Runt förra sekelskiftet stod tvisten om huruvida Mosel- och Rhenvinerna var världens bästa vitvin, eller om det var vita viner från Bourgogne som var världens bästa. Druvorna riesling och chardonnay brukar slåss om att vara bästa vitvinsdruvan. Under den här tiden var det också absolut vanligast att den riesling som dracks var lagrad i 15-20 år. Speciellt britterna hade en förkärlek för detta. År 1914 kom världspolitiken att förändra vad som skulle anses vara en av de främsta vinerna i världen.
Den kanske största svårigheten med att lagra Mosel, och för den delen andra bra rieslingar från Tyskland är att låta bli att dricka upp dem. Som unga är Moselvinerna friska, lätta och passar att väl kylda drickas bara som de är. Med ålder får de en tätare smak, som är mer åt petroluemhållet, gula frukter och lite oljigare känsla. Dock har de kvar mycket av sin höga syra även efter flera års lagring.
 |
| Röd botten = främsta gårdarna |
En tysk tradition är att ha riktigt långa namn på sina viner. Namnen är dock synnerligen uttömmande och ger mycket information om vinet och dess ursprung. Vi börjar med de olika kvalitetsklasserna och går sedan vidare med det geografiska ursprunget.
Kvalitetsklasserna
Kvalitetsklasserna kommer ur druvans mognadsgrad vid skördetillfället. Druvorna blir mer och mer mogna under skördetiden stiger med mognad. Alla druvor skördas för hand och skörden tar cirka sex veckor. De vanligaste klasserna är kabinett, spätlese och auslese och dessa druvor skördas i hela klasar. Vecka ett och två är mognadsgraden kabinett, vecka tre och fyra spätlese och de sista två veckorna auslese.
Utöver dessa tre finns det tre till ovanför i mognadsgrad. Dessa druvor väljs ut styckvis.
Beerenauslese: enskilda utvalda druvor som är angripna av botrytis, ofta låg vattenhalt. Morgondimman kommer, vatten in i druvan. Under dagen drivs vattnet ut och druvan torkar, kvar blir en druva med koncentrerad smak. Ofta angripna av botrytis.
Trockenbeerenauslese: enskilda utvalda druvor där så gott som allt vatten gått ur och att de är angripna av botrytis.
Eiswein: Druvor som plockas under den första frostnatten.
Geografiskt ursprung
Först i vinets namn kommer orten det är från. Ett vin från Erden kallas Erdener, där det sista, er, säger att det är från Erden. Sedan kommer vingården, exempelvis Treppchen. Därefter får vi veta att druvan är riesling (surprise!) och sedan druvans mognadsgrad vid skördetillfället och sist årgången. Ibland hängs det på ett Trocken någonstans för att markera att det är ett torrt vin. Loosen har viss restsötma kvar, de är halvtorra. Annars vanligt att man låter druvsockret helt jäsa ut och därmed blir vinerna torra.
 |
| Auslese från 1983 |
Som aperitif fick vi Dr L Riesling 2009 (SB #7218)
Till förrätten:
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 1998
Berkasteler Lay Riesling Kabinett 2009 (SB #74656)
Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (SB #74103)
Till varmrätten:
Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese 1983
Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2009 *
Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese 2009 *
Till desserten:
Dr L Riesling Bereenausles 2006 *
* lanseras på Systembolaget 1 mars 2011.
Några korta provningsnoteringar
De unga vinerna uppvisade en friskhet med inslag av gula frukter, vingummi och mineraler. Detta varierade mellan de olika vinerna och den kanske mineraligaste var det från Ürziger Würzgarten. De viner som ligger i prisklassen 140:- betraktar jag som lysande för sitt pris.
Intressant är att Auslesen från 1983 fortfarande innehöll en syra, trots sin ålder och att den i övrigt var så tät i smaken.
De äldre vinerna var i en klass för sig vad gäller upplevelse. Kanske inte uppskattas av alla med sin intensiva smak och avsaknad de yngre vinernas friskhet. Som sagt, det svåra med att lagra vinerna är att låta bli att dricka upp innehållet!
 |
| Ernst Loosen själv till höger i bild, glad bloggskrivare till vänster. |
Auf wiedersehen!
- Olof
Not:
1) Kartan är ett utsnitt från den Kungliga Preussiska Vinhandlarkartan från 1868 gällande det Trierska regeringsområdet. Utsnittet är mellan städerna Bernkastel och Erden.
2) Middagen anordnades av Club VinUnic, hölls på restaurang Esperanto och kostade 795:-
onsdag 9 februari 2011
Return of Rioja
Jag beklagar att det dröjt, men här är ett nytt inlägg! I de senaste inläggen har det varit mycket om teknik och inte så mycket om vinet, dags för ändring på det! Det här inlägget kommer handla om Rioja och tips på några viner för dig som vill ge Rioja en chans.
Säger man Rioja till någon som dricker vin blir det så gott som alltid en reaktion tillbaka, antingen gillande eller ogillande. När försäljningen var på topp i Sverige i mitten av 1990-talet stod vinerna från Rioja för en fjärdedel av all Systembolagets vinförsäljning. Sedan blev det för mycket av vaniljdopade rödvinssafter, om jag ska vara lite elak. Andra områden i Spanien drogs med i framgången och kunderna vände Rioja ryggen till förmån för andra distrikt, till exempel Priorat. Men, säg det onda som inte för något gott med sig. Rioja har fräschat till och förnyat sig och är nu på frammarsch igen.
Om Riojas geografi
Geografiskt ligger Rioja i nordöstra Spanien, med Logroño som största stad. Rioja mäter cirka 100km på bredden och 40km på höjden. Namnet Rioja kommer från floden Ebros biflod, Rio Oja. Klimatmässigt är vintrarna kalla, men man har ett skydd i Pyrenéerna från kalla nordanvindar. Jordmånen domineras av kalksten. Rioja består av de tre regionerna Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.
Rioja har ett klassificeringssystem i tre steg för sina viner, crianza, reserva och gran reserva. Det som styr är tiden på ekfat och flaska innan vinet släpps till försäljning.
Crianza: ett år på fat, ett år på flaska. Får börja säljas tredje året efter skörd.
Alla goda ting är tre, likaså i Rioja
Tempranillo, Grenache och amerikanska ekfat kan man säga utgör den Riojianska treenigheten. De två första är de vanligaste druvorna och faten är en central del för lagringen och smakutvecklingen.
Först börjar vi med druvan Tempranillo, som anses härstamma från just Rioja. Dess vinstockar anpassar sig enkelt till sin omgivning och är en av världens vanligaste druvor och har många kloner. Enbart i Spanien finns det 552 registrerade kloner av Tempranillo. Som så många andra druvor varierar dess kvalitet med det uttag man gör från vinstocken, ju högre uttag desto sämre kvalitet. Klimatet påverkar på så sätt att ju varmare det är, desto saftigare blir druvan. Den dillsmak som ibland kan uppträda kommer från druvan, och inte från de amerikanska ekfaten. Tempranillo finns under många lokala namn över större delar av den vinproducerande världen.
Den andra druvan som många tänker på i samband med Rioja är Grenache, eller Grenache Noir, som är dess fullständiga namn. Även här finns flera varianter på namn. Grenache trivs där det är varmt, magra och väldränerade jordar. Förutom i Rioja ingår druvan i många blandningar i Châteauneuf-du-Pape. Om Tempranillo står för fruktighet, rundhet och är en druva som inte sticker ut så är Grenache druvan du tar med för att ge vinet mer alkohol och smaker som tjära, kaffe och kryddor.
En standardblandning i Rioja består till 70%-80% av Tempranillo, cirka 20% Grenache och resten av druvan Mazuelo eller, mer ovanligt, Graciano.
De amerikanska ekfaten om 225 liter styck kommer in efter jäsningen, som sker på ståltankar. Den för Rioja karakteristiska vaniljsmaken kommer från kombinationen av Tempranillo och den amerikanska eken. Används franska fat får man en mer bordeauxlik smak, mera stram. Ett exempel är Montecillos Viña Monty Gran Reserva, som görs på enbart Tempranillo som sedan lagras på franska ekfat.
Smakskillnaden mellan faten beror dels på att det är olika sorters ek, men också på att eken till de amerikanska faten sågas upp medan den franska huggs till stavar. Ju nyare fatet är, desto mer smak ger det till vinet och efter fem år räknar man med att det mesta smakbidraget är borta.
Tips på viner att prova
Ett av de viner som har hängt med längst på Systembolaget är Montecillo crianza (SB #2643) och har under de senaste året lyfts fram av bland annat Bengt-Göran Kronstam som ett tecken på det nya Rioja.
Conde de Valdemar Gran Reserva 2001 (SB #12601) överraskade mig med att inte vara så fylligt som jag trodde det skulle vara. Mer kryddigt än mustigt och matchade ankbröstet väl.
Marqués de Arienzo Gran Reserva 2001 (SB #6110) var mer fruktigt än ovanstående vin (12601), men fortfarande friskt och fjärran från för några år sedan. För övrigt kan noteras att 2001 var en bra årgång i Rioja.
I Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 (SB #2612) kom det fram mer av vaniljsmaken, fikon och dill. Fortfarande ett gott tecken på Riojas förnyelse, den forna klibbigheten saknades.
Ge Rioja en ny chans!
För min egen del känns proverna ovan lovande inför uppkorkande av de Riojor jag har i källaren. Dessutom är jag sugen på att prova La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997 (SB #7462) och Riojor till avsevärt lägre pris. En annan aspekt är att det är vanligt att man fastnar en period i ett vinområde, lämnar det och sedan inte kommer tillbaka till det. Bara det är ett skäl till att återvända till Rioja!
- Olof
Säger man Rioja till någon som dricker vin blir det så gott som alltid en reaktion tillbaka, antingen gillande eller ogillande. När försäljningen var på topp i Sverige i mitten av 1990-talet stod vinerna från Rioja för en fjärdedel av all Systembolagets vinförsäljning. Sedan blev det för mycket av vaniljdopade rödvinssafter, om jag ska vara lite elak. Andra områden i Spanien drogs med i framgången och kunderna vände Rioja ryggen till förmån för andra distrikt, till exempel Priorat. Men, säg det onda som inte för något gott med sig. Rioja har fräschat till och förnyat sig och är nu på frammarsch igen.
Om Riojas geografi
Geografiskt ligger Rioja i nordöstra Spanien, med Logroño som största stad. Rioja mäter cirka 100km på bredden och 40km på höjden. Namnet Rioja kommer från floden Ebros biflod, Rio Oja. Klimatmässigt är vintrarna kalla, men man har ett skydd i Pyrenéerna från kalla nordanvindar. Jordmånen domineras av kalksten. Rioja består av de tre regionerna Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.
Crianza: ett år på fat, ett år på flaska. Får börja säljas tredje året efter skörd.
Reserva: Minst ett år på fat och två år på flaska.
Gran Reserva: Minst två år på fat och tre år på flaska
Alla goda ting är tre, likaså i Rioja
Tempranillo, Grenache och amerikanska ekfat kan man säga utgör den Riojianska treenigheten. De två första är de vanligaste druvorna och faten är en central del för lagringen och smakutvecklingen.
Först börjar vi med druvan Tempranillo, som anses härstamma från just Rioja. Dess vinstockar anpassar sig enkelt till sin omgivning och är en av världens vanligaste druvor och har många kloner. Enbart i Spanien finns det 552 registrerade kloner av Tempranillo. Som så många andra druvor varierar dess kvalitet med det uttag man gör från vinstocken, ju högre uttag desto sämre kvalitet. Klimatet påverkar på så sätt att ju varmare det är, desto saftigare blir druvan. Den dillsmak som ibland kan uppträda kommer från druvan, och inte från de amerikanska ekfaten. Tempranillo finns under många lokala namn över större delar av den vinproducerande världen.
Den andra druvan som många tänker på i samband med Rioja är Grenache, eller Grenache Noir, som är dess fullständiga namn. Även här finns flera varianter på namn. Grenache trivs där det är varmt, magra och väldränerade jordar. Förutom i Rioja ingår druvan i många blandningar i Châteauneuf-du-Pape. Om Tempranillo står för fruktighet, rundhet och är en druva som inte sticker ut så är Grenache druvan du tar med för att ge vinet mer alkohol och smaker som tjära, kaffe och kryddor.
En standardblandning i Rioja består till 70%-80% av Tempranillo, cirka 20% Grenache och resten av druvan Mazuelo eller, mer ovanligt, Graciano.
De amerikanska ekfaten om 225 liter styck kommer in efter jäsningen, som sker på ståltankar. Den för Rioja karakteristiska vaniljsmaken kommer från kombinationen av Tempranillo och den amerikanska eken. Används franska fat får man en mer bordeauxlik smak, mera stram. Ett exempel är Montecillos Viña Monty Gran Reserva, som görs på enbart Tempranillo som sedan lagras på franska ekfat.
Smakskillnaden mellan faten beror dels på att det är olika sorters ek, men också på att eken till de amerikanska faten sågas upp medan den franska huggs till stavar. Ju nyare fatet är, desto mer smak ger det till vinet och efter fem år räknar man med att det mesta smakbidraget är borta.
Tips på viner att prova
Ett av de viner som har hängt med längst på Systembolaget är Montecillo crianza (SB #2643) och har under de senaste året lyfts fram av bland annat Bengt-Göran Kronstam som ett tecken på det nya Rioja.
Conde de Valdemar Gran Reserva 2001 (SB #12601) överraskade mig med att inte vara så fylligt som jag trodde det skulle vara. Mer kryddigt än mustigt och matchade ankbröstet väl.
Marqués de Arienzo Gran Reserva 2001 (SB #6110) var mer fruktigt än ovanstående vin (12601), men fortfarande friskt och fjärran från för några år sedan. För övrigt kan noteras att 2001 var en bra årgång i Rioja.
I Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 (SB #2612) kom det fram mer av vaniljsmaken, fikon och dill. Fortfarande ett gott tecken på Riojas förnyelse, den forna klibbigheten saknades.
Ge Rioja en ny chans!
För min egen del känns proverna ovan lovande inför uppkorkande av de Riojor jag har i källaren. Dessutom är jag sugen på att prova La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997 (SB #7462) och Riojor till avsevärt lägre pris. En annan aspekt är att det är vanligt att man fastnar en period i ett vinområde, lämnar det och sedan inte kommer tillbaka till det. Bara det är ett skäl till att återvända till Rioja!
- Olof
onsdag 26 januari 2011
Tekniktips: Att enkelt genomföra halvblind provning
Vinprovningar kan genomföras i huvudsak i tre former, helblind, halvblind och öppen provning. Nu är detta inte något unikt för vin, det går att göra samma former för choklad, whisky, leverpastej eller vad som helst som provas. I den här bloggen är det dock vin som gäller, om någon skulle tvivla på det.
I den helblinda vet du ingenting om vilka viner som ingår i provningen. Den halvblinda innebär att du vet vilka vinerna är, men inte i vilket glas, och i den öppna vet du precis vilket vin som finns i vilket glas. Vinsveparmiddagen den 17/12-2010 innehöll en halvblind provning.
Var och en av dessa har sina för- och nackdelar. Den helblinda innebär störst utmaning för att pricka rätt, men du slipper å andra sidan dina förutfattde meningar om vinet i fråga. På samma sätt är den största utmaningen att objektivt prova ett vin där du vet vad det är i glaset. Har du uppfattningar som "Bara Portugal kan göra viner av portvinstyp." eller "En kalifornisk Pinot Noir kan lika gärna ersättas med svartvinbärs- och körsbärssaft" blir det svårt att prova Allesverloren Fine Old Vintage (SB #12109) eller Irony Pinot Noir (SB #6694) med öppet sinne. Mitt mellan dessa finns den halvblinda, om du vill kan du chansa och det brukar bli ett trevligt samtal om vilket vin som är i vilket glas innan sanningen uppdagas.
I det här inlägget kommer jag skriva om hur du kan genomföra en halvblind provning utan att behöva använda till exempel grannen till hjälp för att hälla upp dryckerna i glasen. Dessutom kommer ett par tips på provningar du kan göra.
Att kryptera vilket vin som är i vilket glas
Person A placerar glasen på tre olika papper, märkta med 1, 2 respektive 3 och häller upp vinerna i glasen samt noterar vilket vin som hör till vilken siffra.
Person B markerar glasen med lämpliga markörer, noterar ner vilken markör som hör till vilken siffra. Person B bär också in glasen till där provningen äger rum.
När alla noterat sina svar sammanförs A:s lista med B:s och vips har hela krypteringen ramlat ut.
Exempel:
Olof, Lars och Helena ska ses för att se om de i en halvblind provning kan känna igen de olika druvorna riesling, sauvignon blanc och chardonnay. Följande viner har de valt:
I den helblinda vet du ingenting om vilka viner som ingår i provningen. Den halvblinda innebär att du vet vilka vinerna är, men inte i vilket glas, och i den öppna vet du precis vilket vin som finns i vilket glas. Vinsveparmiddagen den 17/12-2010 innehöll en halvblind provning.
Var och en av dessa har sina för- och nackdelar. Den helblinda innebär störst utmaning för att pricka rätt, men du slipper å andra sidan dina förutfattde meningar om vinet i fråga. På samma sätt är den största utmaningen att objektivt prova ett vin där du vet vad det är i glaset. Har du uppfattningar som "Bara Portugal kan göra viner av portvinstyp." eller "En kalifornisk Pinot Noir kan lika gärna ersättas med svartvinbärs- och körsbärssaft" blir det svårt att prova Allesverloren Fine Old Vintage (SB #12109) eller Irony Pinot Noir (SB #6694) med öppet sinne. Mitt mellan dessa finns den halvblinda, om du vill kan du chansa och det brukar bli ett trevligt samtal om vilket vin som är i vilket glas innan sanningen uppdagas.
I det här inlägget kommer jag skriva om hur du kan genomföra en halvblind provning utan att behöva använda till exempel grannen till hjälp för att hälla upp dryckerna i glasen. Dessutom kommer ett par tips på provningar du kan göra.
Att kryptera vilket vin som är i vilket glas
Person A placerar glasen på tre olika papper, märkta med 1, 2 respektive 3 och häller upp vinerna i glasen samt noterar vilket vin som hör till vilken siffra.
Person B markerar glasen med lämpliga markörer, noterar ner vilken markör som hör till vilken siffra. Person B bär också in glasen till där provningen äger rum.
När alla noterat sina svar sammanförs A:s lista med B:s och vips har hela krypteringen ramlat ut.
Exempel:
Olof, Lars och Helena ska ses för att se om de i en halvblind provning kan känna igen de olika druvorna riesling, sauvignon blanc och chardonnay. Följande viner har de valt:
- Riesling: Dr Loosen Berkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese (SB #7203)
- Sauvignon Blanc: Kim Crawford Sauvignon Blanc (SB #6349)
- Chardonnay: Catena Chardonnay (SB #6612)
Medan Olof i köket häller upp vinerna hänger Lars och Helena i vardagsrummet. Riesling hamnar i glasen på pappret 1, chardonnay i glasen på papper 2 och sauv. bl. i glasen på papper 3. Olof noterar detta, stoppar lappen i ett kuvert och slickar igen, och går ut till de andra två.
 |
| Exempel på uppmärkning av papper |
Helena går nu in och sätter gula post-it på glasen som står på papper 1, cerisea på glasen som står på papper 2 och ingen markering på glasen som står på papper 3, och noterar ner detta, ner med pappret i ett kuvert och slicka igen. Därefter bär hon in glasen så de vardera har ett med gul post-it, ett med cerise post-it och ett utan markering. Provningen kan börja.
 |
| Exempel på glasmarkör |
 |
| Vad den enskilda provaren får framför sig |
Efter en stunds provande och snackande har de var och en bestämt sig för sina svar. Helena och Olof tar fram sin papper.
Helena: "Glaset med gul markering stod på papper med nummer 1".
Olof: "På papper nummer 1 stod rieslingen".
Helena: "Glaset med cerise markering stod på papper med nummer 2".
Olof: "På papper nummer 2 stod chardonnay".
Uteslutningsmetoden ger att den utan markering är sauv. bl.
Om provarna sinsemellan har olika modell på glasen spelar inte så stor roll, men samma provare ska ha samma modell på glaset.
Exempel på provningar
Det finns hur många varianter som helst att göra, här kommer några exempel.
- Prova hur ett BiB-vin utvecklar sig med lite luftning. Tappa upp på en karaff, eller om ni är i fjällen på sportlovet är ett litermått närmare till hands. Låt den stå en timme. Prova sedan detta mot vin som ni häller direkt från BiB till glas. Testa med till exempel Rocca di Montemassi Sangiovese (SB #4586).
- Ta samma druva, men från olika odlingsområden och stoppa gärna in ett vin som avviker prismässigt från de andra två (så kallad horisontalprovning om alla är från samma år).
- Ta samma vin, men för olika årgångar (så kallad vertikalprovning).
- Lite senare på kvällen: vilket vin är rött och vilket är vitt? Vilket är champagne och vilket är portvin?
Lycka till och kom ihåg att det bara är ens egen uppfinningsrikedom som sätter gränser!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)